lördag 3 november 2018

Och så kom november

För två år sen läste jag också Marisha Pessl, då Night Film (som jag inte kan rekommendera många gånger nog!), nu läser jag hennes senaste roman Neverworld Wake. Den är väldigt lättläst, men jag gillar den i alla fall halvvägs in. Upplever dock att den är mer renodlad i språket än vad Night Film var, lite mer konkret och minimalistisk. Hursomhelst en slukarbok som går fint att läsa mellan amningar/sovstunder utan att man tappar tråden.


Det jag egentligen tänkte säga något om är att det är något med november och skrivandet. Två gånger har jag varit med i NaNoWriMo, jag tror inte att det kommer att bli flera gånger - i år av uppenbara skäl, men i övrigt för att jag tycker att jag visserligen skriver mycket, men att jag skriver mycket skräp. Nu orkar jag knappt ögna igenom de texter jag har skrivit under tidigare NaNo-projekt. Det finns säkert några bra grejer i texterna, men i det stora hela är det mest utfyllnadsbabbel som inte platsar någonstans. 

Men den här månaden verkar alltid få mig att vilja skriva något. Kanske är det mörkret som gör att det känns lite mysigare att vara inomhus, jag vet inte. Det knycker i varje fall i tangentbordsfingrarna, om det blir något av det är väl en annan sak men det är skönt att känna att jag vill skriva.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...