tisdag 12 januari 2021

En dag som slutar med en suck

"Det känns som om man är trött jämt numera."

Säger Cyklisten.

"Oj, att amma tre gånger per natt, det låter jobbigt." 

Säger BVC-sköterskan.

"Mamma, jag tycker om maskar."

Säger Lillcyklisten.

Nej BVC-sköterska, att amma tre gånger per natt är faktiskt inte så jobbigt. Inte jämfört med att amma en gång i timmen i ungefär två månader som det var förra gången vi hade en bebis. 

Tröttheten, den kommer av annat. Av att ha varit hemma hela högen i nästan två månader. Av att skola in sitt barn som nu är så stort och kan tänka så mycket att det faktiskt är jobbigt med en ny miljö och nya människor. Att vaccinera sitt yngsta barn och få lite ångest av de tjocka nålarna i de små små låren trots att jag tycker att det är helt självklart med vaccin.

Att kolla mailen dagen efter första något kämpiga inskolningsdagen och inse att en person på förskoleförvaltningen har gett mig fel information och att halvfartskursen jag ska läsa i vår inte alls berättigar oss till så många förskoletimmar som vi skulle behöva.

Sucken i slutet av dagen. Att jag plötsligt gjorde en sen anmälan till ytterligare två kurser och hoppas att jag kommer in på någon av dem. Tisdag. Yrsel i soffan. Jag vet att det löser sig men vad jag egentligen skulle behöva nu är bara en sak, och det är att vila.

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...