När böckerna tar sig in i livet

Jag har nästan lyssnat klart på Sarah Haywoods roman Kaktus som handlar om en brittisk kvinna, 40+, som gillar att rationalisera bort allt som hon bedömer som onödigt i sitt liv. Den är torr, bitsk och rolig men med en lite sorglig underton och jag tycker väldigt mycket om den! En rolig bok för nån som inte gillar böcker som beskrivs som "roliga", och en mysig bok för nån som inte gillar böcker som beskrivs som "mysiga, ungefär så skulle jag beskriva den. 

Huvudpersonen Susans koppling till kaktusar, förutom att själv uppfattas som en sådan, är att hon har en liten samling. Och medan jag lyssnade på boken funderade jag samtidigt över vårt problemfönster, vardagsrumsfönstret, där det om vartannat är dragigt och hett från elementet. Skulle en kaktus trivas månntro? I förmiddags stack jag in huvudet i en blomsterhandel och rådfrågade floristen: och vips, så var jag med kaktus. Jag kan inte komma ihåg att jag har haft någon sen i tonåren då en sorglig liten historia stod på något fönsterbräde och glömdes bort. Men nu, tack vare Kaktus, låt mig presentera, min kaktus!