Mässa

Nu har jag mässat i två dagar, den första dagen i ett slags kollegialt försök till planeringsdag (hur tänkte vi?) som istället blev ett jag går hit och kollar en stund och ska vi gå till den montern först och sms nu har jag officiellt tappat bort er. En kort paus emellan och sen jobb på jobbet, så att säga, ett författarsamtal som kändes bjussigt och avslappnat och glatt, precis som jag hade hoppats. Och efter det, som om det inte var nog, en trött och flamsig middag med ytterligare några kollegor. Hemåt i höstmörkret med cykellyset på och klipp till att klockan ringde som vanligt klockan 06.

Idag mässade jag ensam. Jag var på plats när den öppnade och träffade av en slump en kvinna som jobbade på café på flygplatsen när jag var en otroligt grön butikschef som var med och öppnade en ny butik. Vi var bredvid-varandra-kollegor och jag blev så glad av att se henne, ovanligt nog var det hon som frågade om jag kom ihåg henne och inte tvärtom, jag anade något bekant i hennes ansikte men tänkte mest på kaffe i den stunden och aktiverade inte mitt ansiktsarkiv. 

Med kaffe i hand strosade jag runt och spontanlyssnade på bl.a. Katarina Widholm, Nina Hemmingsson och Lotta Olsson. Småpratade med ett pensionärspar när jag vilade fötterna, de hade haft ett bokbinderi men var också seglare, vi pratade om bokryggar och Göran Schildt. 

Det bästa med mässan? Så klart att träffa vänner. Några kortare meningsutbyten, några lite intensivare (vi måste uppdatera om allt som har hänt sen förra gången vi sågs på mässan). Ett som var alldeles för kort men som kommer att värma mig en lång tid framöver. Ni vet, det finns vänner som man står och väntar på med fjärilar i magen, och så kommer de virvlande, och man kastar sig skrattande i famnen på varandra. 

Nu är jag egentligen helt slut, men jag har en ganska stor programpunkt kvar tidigt imorgonbitti på jobbet med två internationella författare som förhoppningsvis ska trivas och ett gäng otroligt  ivriga kunder som förhoppningsvis också ska ha en trevlig morgon. Lördag må vara lördag, men min väckarklocka kommer tyvärr att ringa kl.06 imorgon också.

Söndag

En helg som kom och gick och inte gjorde något större avtryck. Febern tog mig natten till söndag och jag satt som en urblekt vålnad och läste roman i morgonljuset. Barnen kom in i kökets solflimmer och avlade rapporter, jag tog en kopp till, det byggdes koja och jag förundrades igen över att de stundvis kan leka med varandra länge (läs en halvtimme) utan att slåss. 

Vi handlade på förmiddagen. Två bananer, en handtvål, två rödlökar. Trots att man har feber kan man pickla lite lök, trots att picklad rödlök dyker upp på var och varannan lunchtallrik kommer jag mig sällan för att göra det själv, men det tar ju verkligen bara tio minuter. På eftermiddagen lektes det på lekplats och vi blev spontanbjudna på fika hemma hos en förskolekompis, jag varnade om min sjuka, åh, sa den ena föräldern som är läkare, kom ni bara. 

Imorgon hoppas jag på en vabfrinsjukdag så jag kan vila mig frisk, för nu väntar bokmässeveckan och den är definitivt inget jag tänker snora bort, så det så.

I fred

Det är en känsla i kroppen, en rastlöshet, en irritation. Vi gör upp en plan för förmiddagen men stället vi tänkte gå till med barnen har stängt, det droppar, alla är trötta. När barnen ser på tv efter lunch lägger jag mig i ett av barnens säng och dricker kaffe och ser ett avsnitt av The Diplomat och försöker verkligen stänga ute allt. En blandning av pms och en begynnande förkylning kryper runt i mig, men den senare tänker jag förtränga eftersom jag har fått en granne på kroken som vill ses och ta ett glas ikväll. 

Att ha pms och barn, går det ens? Alltså det går ju, men man är inte någon vidare bra förälder. Helst vill jag krypa ner under en filt och äta choklad och inte prata med nån. Men jag tänker att alternativet till filt i detta fall blir en vän, och chokladen är den panerade osten som jag ska äta. Man får försöka omvandla det man saknar till något man har tillgång till, helt enkelt.

Bajs, kaffe och blommor

"Bajs bajs bajs, bajskorv mamma, bajs bajs bajs". Mycket bajs nu. Vi är på väg hem från förskolan och jag föreslår att barnen ska kalla mig för nånting annat än "bajskorv mamma" om de vill ha några popcorn till fredagsmyset (hot och mutor, jobbar mycket med den uppfostringsmetoden just nu). 

"Kan ni säga något fint istället?"

Lillcyklisten funderar samtidigt som han stretar upp för kullen med cykeln.

"Hmmm.... kaffe? Och blommor?"

"Aha, och varför tänker du att det låter bättre?"

"För att kaffe smakar gott och blommor doftar."

Ibland känner man sig lite sedd av sina barn trots allt.

Den här veckan har känts lång, inte egentligen seg, utan bara lång. Minns knappt vad jag gjorde i måndags. Det enda jag tänker på är att det är så fruktansvärt skönt att sova. Och att jag har sovit ganska okej den här veckan, men det räcker liksom aldrig. Tror det är mörkret om morgnarna, Mårran, som har smugit sig på utan att jag har märkt det. Måste mota bort. Eller välkomna? Det senare är väl mer rimligt men hur gör man det?

Lite bakis

Det var inte igår jag var lite bakis. Och inte för att det är något att sträva efter, men vissa bakisdagar i det förflutna har varit väldigt mysiga, när man mest har känt sig seg och långsam men samtidigt lagom pigg för att orka gå en promenad i solen och småprata med något man gillar.

Nej, det är inte riktigt samma sak när man har barn. Jag skulle dessutom knappast ha varit annat än trött om vi inte hade testat den där goda ölen i slutet av vår utemiddag - barnen barnvaktades, jag och Cyklisten åt på restaurang. Pukor och fanfarer och så vidare.

 

Dagen har ändå varit rätt skön. Pizza till lunch och en välbehövd tupplur medan barnen hade tv-vila. Grannar som bjöd på glass på gården för att fira en femåring och en sol som småningom började värma.

Det går också fint att vila sig en stund medan ens barn "läser" högt ur manualen till nattlampan och det andra barnet bygger ihop samma legorobot för tredje gången samma dag. 

Och bästa lifehacket: att barnen aldrig äter upp hela sin pizza så vi kan dela på resterna efter att de har somnat.

Ärr

Förra veckan var jag på barnakuten med ett barn som hade ramlat på förskolan och fått ett jack i ögonbrynet, idag var jag hos tandläkaren med det andra barnet som hade fallit och slagit i en framtand. Själv skulle jag behöva boka in tid till sjukgymnast men jag har varit på så många vårdbesök med barnen att jag inte vet när jag ska ta mig den tiden. Så konstigt att ha varit rätt förskonad från liknande händelser och då sker det två olyckor på två veckor, ja jag är så klart tacksam över att det inte slutade värre.

På jobbet är det jobb till 110%, författare ent planeras, vi intervjuar potentiella timmisar, jag bokar in vikarier för inventering. Det är skönt att det pågår, det är skönt att göra. Jag känner också en frustration över den uteblivna joggingen trots att jag cyklar till och från jobbet varje dag. Jag hade ju äntligen fått till det efter nästan fem års uppehåll. Men istället bokar jag in träffar med vänner, det gör också gott för kroppen. Mina grannar höll med om att det behövs en kväll med samtal utan barn som avbryter och vi bestämde oss att ses hemma hos en av oss nästa vecka när barnen har somnat.

Jag försöker förbereda mig för att det ska bli höst men har tagits på sängen av morgonmörkret. Vill inte vara där än. Vill att september helst ska pågå i två månader till nu med ett snabbt klipp framåt till jul.

Hösten

Igår höll jag på att skriva ett inlägg i affekt om vår nya granne som smäller och har sig i trapphuset om nätterna men sen besinnade jag mig. Jag får hålla mig till att skriva om de grannar som är trevliga. Som exempel dem vars uteplats vi vpldsgöstade i fredags efter förskolan med pizza och folköl. Hursom, nu när det plötsligt är 19 grader igen kan man fråga sig varför jag ska prata om höst men det är ju trots allt september. Och denna lista som bland annat hittas hos Ellen men dom figurerar lite här och var kan jag inte motstå. 

Vill fokusera på

Jag vill fortsätta fokusera på att vara en något mer frånvarande mamma. Sjukt va! Och nej, inte egentligen frånvarande men en mamma som inte ständigt befinner sig i samma rum som. Dina barn. Det är så otroligt skönt nu när mina barn äntligen leker tillsammans. Plötsligt dyker det upp små stunder jag kan ta vara på och för mitt inre är dessa stunder som små guldkorn jag samlar på mig, målet är att ha åtminstone ena handen full när vardagsveckan är slut.

Vill ha mindre av

Krämpor och konstiga åkommor. 

Vill ha mer av

Umgänge med vänner! Jag är fortsatt utsvulten efter föräldraledigheter och pandemi trots att jag nu har jobbat i ett och ett halvt år. Kvällar på ölhak och restauranger, jag längtar!

Vill titta på

Allt vi inte ännu har sett på Apple+ som vi har pausat i ett år nu. Andra säsongerna av Slow Horses och Foundation bland annat.

Vill lyssna på

Ja vete fan. Min musikkompass är helt off men jag fortsätter försöka kämpa mig tillbaka. Tar gärna emot tips på bra album i vilken genre som helst, fast kanske inte det mest poppiga eller r'n'b-iga.

Vill läsa

Känner att jag som bokhandlare har lite dålig koll på den kommande engelska utgivningen som brukar vara min ledstjärna, vet att Paul Auster kommer med en ny roman, den är ett måste. Är annars inne i en underbar fantasyperiod just nu, minns inte när jag var det sist, läser för tillfället Ordinary Monsters av J.M.Miro som är en gotisk monsterroman och är väldigt sugen på Babel av R.F. Kuang som utspelar sig i Oxford. Otroligt mysigt ju!

Vill ha på mig

Jeans och snygga skjortor, svart snäv kjol och bylsig luvtröja. Har endast jeansen hittills så det får bli till att gå på loppis.

Utflykter och resmål

Jag känner ett sug efter att göra som när jag bodde i London och gå ensam på konstmuseer. I det närmsta ska jag försöka hinna gå en sväng till Göteborgs konstmuseum innan jobbet nån dag när jag börjar sent och se utställningen om Göteborgskoloristerna. Resor tror jag inte det blir så mycket av.

Vill köpa

En vardagsrumsmatta, stor och gärna i ull. Tavlor till vår kala vardagsrumsvägg. 

Vill dricka

Höstig lite mörkare öl, och varför inte några drinkar?

Vill äta

Som vanligt vad som helst bara det är smält ost på toppen.