Bajs, kaffe och blommor

"Bajs bajs bajs, bajskorv mamma, bajs bajs bajs". Mycket bajs nu. Vi är på väg hem från förskolan och jag föreslår att barnen ska kalla mig för nånting annat än "bajskorv mamma" om de vill ha några popcorn till fredagsmyset (hot och mutor, jobbar mycket med den uppfostringsmetoden just nu). 

"Kan ni säga något fint istället?"

Lillcyklisten funderar samtidigt som han stretar upp för kullen med cykeln.

"Hmmm.... kaffe? Och blommor?"

"Aha, och varför tänker du att det låter bättre?"

"För att kaffe smakar gott och blommor doftar."

Ibland känner man sig lite sedd av sina barn trots allt.

Den här veckan har känts lång, inte egentligen seg, utan bara lång. Minns knappt vad jag gjorde i måndags. Det enda jag tänker på är att det är så fruktansvärt skönt att sova. Och att jag har sovit ganska okej den här veckan, men det räcker liksom aldrig. Tror det är mörkret om morgnarna, Mårran, som har smugit sig på utan att jag har märkt det. Måste mota bort. Eller välkomna? Det senare är väl mer rimligt men hur gör man det?