Idag mässade jag ensam. Jag var på plats när den öppnade och träffade av en slump en kvinna som jobbade på café på flygplatsen när jag var en otroligt grön butikschef som var med och öppnade en ny butik. Vi var bredvid-varandra-kollegor och jag blev så glad av att se henne, ovanligt nog var det hon som frågade om jag kom ihåg henne och inte tvärtom, jag anade något bekant i hennes ansikte men tänkte mest på kaffe i den stunden och aktiverade inte mitt ansiktsarkiv.
Med kaffe i hand strosade jag runt och spontanlyssnade på bl.a. Katarina Widholm, Nina Hemmingsson och Lotta Olsson. Småpratade med ett pensionärspar när jag vilade fötterna, de hade haft ett bokbinderi men var också seglare, vi pratade om bokryggar och Göran Schildt.
Det bästa med mässan? Så klart att träffa vänner. Några kortare meningsutbyten, några lite intensivare (vi måste uppdatera om allt som har hänt sen förra gången vi sågs på mässan). Ett som var alldeles för kort men som kommer att värma mig en lång tid framöver. Ni vet, det finns vänner som man står och väntar på med fjärilar i magen, och så kommer de virvlande, och man kastar sig skrattande i famnen på varandra.
Nu är jag egentligen helt slut, men jag har en ganska stor programpunkt kvar tidigt imorgonbitti på jobbet med två internationella författare som förhoppningsvis ska trivas och ett gäng otroligt ivriga kunder som förhoppningsvis också ska ha en trevlig morgon. Lördag må vara lördag, men min väckarklocka kommer tyvärr att ringa kl.06 imorgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar