söndag 29 oktober 2023

Kanske närmare något

Det har varit en vecka av bra tillfällen. 

Två utlästa böcker. Bokklubbsboken De förlorade ordens bok av Pip Williams som var mysig, kärleksromaner Äkta kärlekar av Taylor Jenkins Reid som var urtråkig.

Bus eller godis med grannbarnen. En förälder var utklädd till sommarskuggan och min lilla Minicyklist darrade av fasa. Men annars var det lyckat. 

Yoga varje dag. Så sjukt, men har kommit in i något slags beroendeflow. Läser också en fin och väldigt tillgänglig bok om yogafilosofi, Närmare något av Simon Krohn vars yogapass i princip är de enda jag väljer i den yogaapp jag använder.

Hagabions oföränderliga tavelvägg vid toaletterna.

Öl med en grannvän, inomhus på Hagabion där jag inte hade varit på minst fem år men där allt var sig likt, vi pratade parrelationer och döden, bland annat. 

Jag känner äntligen att det är något som lättar. Det har gått nästan ett år sen vardagslivet totalkraschade i och med att Cyklisten drabbades av utmattningssyndrom, och vi har en lång bit kvar att gå, men bara det att en vecka kan gå utan oro eller besvikelse, det är stort. 

Det har med andra ord inte bara varit tillfällena som har varit bra den här veckan, vi har också varit i tillfällena på ett annat sätt.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...