Snön vräker ner, tiddelipom. Det är rätt vackert men jag hade gärna cyklat till jobbet nu, varje dag jag aktiverar en ny bussbiljett ångrar jag att jag inte bara köpte ett månadskort, snart uppnår jag maxgränsen. Jag är hemma med ett Minicyklisten som var febrig igår vid hämtningen, nu verkar han pigg och vi har både byggt lego och satt en bröddeg och på önskelistan står "att rita en robot som heter Samuraj xxx" och leka kurragömma.
Igår var det blixthalka och när jag butiken hade varit öppen ett kort tag såg jag hur de halkande människorna ute på gatan stannade till på samma ställe, gång efter gång. Till slut var jag tvungen att också gå ut och såg då den stora svarta rökpelaren som steg upp från den brinnande vattenparken Oceana. Det var som om hela Göteborg sattes på paus på något sätt, i alla fall i innerstaden. Jag är inte särskilt entusiastisk över alla stora byggen som är på gång runt omkring i stan, Karlatornet jag tittar på dig, men nog känns det deppigt att ett bygge som trots allt inte bara kan glädja turister och som nästan var klart totalförstörs.
Det var längesen jag vabbade bara det lilla barnet och han var så pass pigg att det gick att leka, efter dryga två friska veckor känns det helt okej att vara hemma. Det är tisdag, det är lågsäsong på jobbet, vi ska äta fastlagsbullar (ja ja semlor), kanske städa toan om jag känner mig inspirerad. En ganska okej tisdag med andra ord.