Mäss mäss

Har hittills lyckats överleva bokmässan. Tänkte bara att ni kanske ville veta det. Torsdagen var den bästa dagen hittills med en massa spontanhäng, bland annat med Malin men också med Jessi förstås. Igår blev det bara två dryga mässtimmar för mig, blev lite stressad av tanken på alla besökare så jag gjorde en liten fuling och sprang snabbt in och lika snabbt ut för att där emellan lyssna på den otroligt inspirerande Ingrid Betancourt.

Men alltså VAR är vi? Malin och Jessi jämför dagsplaner och studerar mässkartan.

Attiraljer

Firar mitt nya jobb med (ytterligare) ett par nya glasögon samt en ny mustasch. Va e väl betär än he?

Bokkaos

Nu är den här, den stora, kaotiska Bokmässan. Jag är inte så hemskt bra på mässor egentligen, jag blir väldigt stressad av att det finns så mycket program och trivs inte heller så bra i stora folksamlingar. Men. Att gå som frilansare tror jag blir en helt annan grej, det är mycket lättare att ha några konkreta uppdrag. Sen tror jag att jag mest såsar omkring på måfå resten av tiden. Jag lär väl också få ett och annat tips av Jessi som borde ha landat i Göteborg för bara några minuter sedan. 

Imorse gjorde jag mitt första riktigt tidiga morgonskift på nya jobbet, eller ja, nu började jag faktiskt senare än vad jag kommer att göra när jobbet börjar på riktigt, men ändå. Det är väldigt ovant att avsluta arbetsdagen samma tid som jag normalt brukar komma igång, men det är ganska skönt på något sätt. Jag gissar att det bara gäller att upprätta stenhårda rutiner för sängdags och uppstigning så ska det nog gå hur bra som helst. Även om jag alltså antagligen kommer att stiga upp vid typ klockan tre mitt i natten och äta frukost. Knasigt. 

Den galnaste

Ja, den som var lite fiffig kunde möjligen lista ut var jag har fått jobb genom att titta noga på bilden i det föregående inlägget. Det är faktiskt sant. Från och med idag är jag anställd av Pocket Shop! Jag kommer att jobba på den nya butik som ska öppnas på Landvetter flygplats i mitten av oktober. 

HURRRRAAAAAA!!!!

Tack alla kära vänner och bekanta för er hjälp och era uppmuntrande ord. Det är så sant det här med att det löser sig med tiden. 

Fem galna

1. Recensionsdeadline

2. Intervju med Jessi för litteraturtidskrift

3. Två artiklar om Bokmässan

4. Utdelning av tidskrifter på Bokmässan

5. Börjar på mitt nya jobb

Allt kommer att ske den här veckan. Det är galet. Galet roligt men också bara galet. 

Och den femte punkten, det är sant, och jag har inte hunnit hurra nästan alls för jag har jobbat full vecka på caféet, men ja, jag har fått ett jobb. Det är så nytt så nytt att jag knappt vågar andas om det till mig själv, jag blir vidskeplig och rädd för att det ska försvinna trots att jag skrev under och postade mitt första tillfälliga kontrakt i fredags. Om drygt två timmar börjar jag. Jag ska gå bredvid och lära mig hur allt fungerar. 

Från och med idag är jag inte längre arbetslös. 

Helt vanliga dagar

Igår fick jag se en 71-årig cafékund göra en styrkeuppvisning i form av armhävningar rakt framför disken (på hans collegetröja stod något i stil med "college gym 1958"). I morse blev jag vittne till en bilolycka som kunde ha slutat riktigt illa, och plötsligt stod jag mitt emellan två tillknycklade bilar och lugnade en skärrad barnfamilj innan jag tog vagnen till jobbet. Arbetsdagen avslutades med ett trolleritrick som en annan kund visade på väg till sitt kvällsjobb som trollkarl. 

Det är märkliga tider just nu.

Shift Happens

Jag står bakom disken på caféet och lyssnar på Oh, Harry som har en liten intim spelning, jag har jobbat hela dagen men fortsatt av bara farten. Caféet är fullt och i ena hörnet står tvåmansbandet och spelar och jag och min arbetskompis börjar fnissa för vi inser att det är helt otänkbart att skumma mjölk med espressomaskinen om vi inte vill bli delaktiga i kvällens konsert. 

När höstmörkret sänker sig och vagn efter vagn passerar och lyser upp gatan utanför kan jag inte annat än att stanna. Stanna och bara njuta av känslan av att jag har hittat ett hem. Det går inte att leta efter de där hemmen i kartsamlingarna, det går inte att plocka fram en karta över Göteborg och säga: där, där är hemmet. För det handlar om andra sorters hem, om hem som är som punkter i ens medvetande, som tvingar en till att stanna upp och få syn på sig själv, som gör att man plötsligt märker att man har förflyttat sig hundratals kilometer mentalt utan att man har märkt något.

Och konserterna, det är alltid under konserterna som den där känslan smyger sig på. Den börjar i magen och sprider sig uppåt mot bröstkorgen och det är en värme. Fast den här gången är värmen uppblandad med något annat, något som spritter och klänger, något som spretar och undrar. Saker och ting håller på att ordna upp sig. Mer än så vill jag inte säga just nu. Annat än det som också Oh, Harry säger, shift happens.*

*Videon är kanske världens gulligaste, så bara för den sakens skull tycker jag att ni ska lyssna!