fredag 15 juli 2011

Att grunna på

Skrivstressen är nedlugnad, gräset är klippt, Harryn är Pottrad. Vad gör man då? Jo, man åker till Raseborgs krona för rekreaschon (som vår gymnasierektor uttryckte det) och träffar vänner som inte har skådats på år och dar. Känns det som. 

(Men så är det det där med att saker och ting verkar vilja få en att inse att magkänslan kanske var rätt i alla fall, papper hopas och kurser ställs in och man frågar sig lite lojt och inte alls med panik i bröstet: vad är det egentligen jag håller på med? I livet alltså. Sådant smått kan man ju alltidgrunna på. Lite så där på kvällskvisten när man inte alls är stressad utan helt avkopplad. Jo.)

Man kanske hoppas att de där vännerna man inte har skådat på år och dar ska ha en magisk förmåga att lugna ens nerver och säga sånt som att det ordnar sig knappast men det blir nog bra ändå.

3 kommentarer:

Hilldur sa...

Jag tror att det är sunt att kritiskt ifrågasätta det man sysselsätter sig med, med måtta, vad annars skulle föra oss nyfiket framåt i livet? Önskar att jag kunde vara en av de vännerna som inger "det ordnar sig känsla" åt dig nu, men är så vilsen i mitt eget sökande/väntande efter mitt nästa Något i livet. Det är tungt innan Något dyker upp. Vi är knappast ensamma med liknande tankar, men det hjälper inte så mycket det heller. Med facit i hand leder det ena till det andra, jag tror det finns få beslut i livet som inte kan leda till något gott. Finns bara massa olika vägar att ta. Kram!

när det börjar sa...

Och nu tycker jag att det är dags att blogga igen!

Nina sa...

Hehe. Jo, jag ska nog börja snart igen. Bara jag får ruska av mig det mesta villalivsdammet först.