Snapes personliga assistent?

Idag har jag  färgat kläder och tänkt. Medan det svartlila vattnet gång på gång har spolats ner i badrumsvasken har jag tänkt att om Snape hade varit en verklig person* så hade han nog också färgat sina kläder svarta. Jag har också tänkt på att det doftar på ett speciellt sätt i huset när någon precis har flyttat. Och på att den här sommaren har varit den bästa på länge trots att jag har legat vaken vissa nätter och förbannat Kela samtidigt som jag har försökt att inte få andnöd över att jag varken har haft något att göra eller någon inkomst. 

Men för den som undrar kan jag berätta att jag åker tillbaka till Göteborg om ett par veckor. Att jag har flitig mailkorrespondens med folk från en helt ny institution, att den institutionen hittills har förvånat mig och att jag nu - när jag sitter på vår balkong och hör gitarrslingor singla sig över trädtopparna från en liten festival som ordnas i småstaden ikväll - att jag nu ser fram emot att läsa vetenskapsteori väldigt väldigt mycket. Ibland blir saker och ting konstigt nog mycket roligare när man läser namn som Heidegger och Habermas i kursplanen. 

Innan allt detta ska jag försöka bli vän med Kela. Och korrläsa min gradu. Och rumla runt i småstadsnatten. Och cykla. Och bada bastu. Och gå på bröllop. 

Och skriva här. Jo, så får det bli.

*Ja, jag vet att han är en verklig person, men vi måste ju låtsas för alla de andras skull...