fredag 13 april 2012

Mysteriet med att bo

Igår försökte jag komma på vilka tunnelbanestationer som låg närmast UCL i London och kunde inte komma på vad de hette. Det var skrämmande. Och jag vet, det är lite märkligt att jag inte har varit till London sen jag jag var där på utbyte. Min officiella orsak är min skrangliga ekonomi, en orsak som i och för sig är helt reell. Men jag vet att jag också använder orsaken som en ursäkt. Om jag blundar ser ni mig inte. Om jag inte åker till London behöver jag inte konfronteras med hur mycket jag saknar det. 

Jag är också rädd för att staden ska kännas helt annorlunda. För jag tror att det kan vara bra att ha vissa platser som får ha det där romantiska skimret. Och då tänker jag mig att det måste bli ett helt annat London nästa gång jag åker dit, som om jag fortfarande håller på att skapa vakuum kring 2009-2010, eller som om jag håller på att försluta behållaren där det året bor. Så att inget varken ska sippra ut eller in nästa gång jag åker. 

Så det är klart att jag kommer att åka. Det handlar inte om det. Men jag tror att jag var tvungen att rota mig någon annanstans först så att det också fanns någonting annat att sakna. 

Jepp, så här kan det också se ut i London


(London: "Så hon är din nu?"
Göteborg: "Jag vet inte. Jag tror att hon försöker."
London: "Och?"
Göteborg: "Jag tror att hon börjar förstå."
London: "Vad?"
Göteborg: "Att det inte handlar om mig utan om henne.")

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...