onsdag 15 maj 2013

Snart kan vi bygga en mur tillsammans

Jag blev alltså taggad i tegelstensutmaningen av Bokbabbel häromdagen, och snabbläsare som jag är kan jag genast säga att jag älskar tegelstenar. Challenge accepted!

Utmaningen går ut på att: 
1. Visa upp de fem tjockaste böckerna som står i hyllan som du har läst
2. Visa upp de två tjockaste böckerna som står i hyllan som du inte har läst


Det händer sällan att jag fastnar i en tegelsten, mycket oftare är det så att jag fastnar i tunnisar som nu senast Marguerite Duras Älskaren. En tjock bok går snabbt att läsa. Eller va? Jo, men så känns det. Fast det handlar kanske mer om sinnesstämningen, att en riktigt bra tjock bok inte lämnar mig ens då jag lägger boken åt sidan, det är som att leva i ett parallellt universum. Kanske har folk som inte läser i racerfart det så hela tiden, om det är så kan jag bara säga att jag blir grön av avund. För att läsa snabbt har sina fördelar, men en väldig nackdel är att böckerna tar slut alldeles för fort. När jag gick i gymnasiet drömde jag om en bok som aldrig tog slut, som saknade omslag och liksom gick i en cirkel. Så att man bara kunde läsa och läsa. Det närmaste jag har kommit en sån bok (i alla fall på idéplanet) är Italo Calvinos Om en vinternatt en resande, det är nog därför det är en av mina favoritböcker. Nåväl. Nog svamlat. 

Här är mitt tegelstenstorn.


1. John Irvings Sista natten i Twisted River. Gillade inte. Det jag mest uppskattade var skildringarna av matlagning, jag lärde mig exempelvis att pizzadeg blir godare om man lägger i lite honung samt låter den jäsa två gånger. 602 sidor.

2. Ingrid Betancourts Innan tystnaden har sitt slut. En helt fantastisk självbiografisk historia som handlar om kidnappningen av den fransk-colombianska presidentkandidaten Ingrid Betacourt. Underbart hemsk, jag drömde i flera nätter i rad att jag blev jagad i djungeln. Här hittar ni en recension. 616 sidor.

3. Justin Cronins The Passage. Det här var faktiskt en tegelsten jag nästan kom av mig i, men inte förrän i slutet. Jag gillade verkligen upptakten med de medicinska experimenten som gick snett, men i något skede kändes det som om Cronin schabblade bort gestaltningen och det blev ett väldigt så-hände-det-och-sen-hände-det-ande. Jag kommer knappast att läsa uppföljaren The Twelve. 956 sidor

4. Iain Sinclairs London. City of Disappearances. Åh vad jag blir Londonina Londonostalgisk av den här boken, jag såg den i en bokhandel några månader innan jag visste att jag skulle flytta till London, sen tror jag att jag köpte den i Helsingfors. Läste lite innan jag reste och släpade sen med mig boken till staden i fråga. Sinclairs bok är en märklig kavalkad av artiklar, essäer, anekdoter, poesi... you name it. Den beter sig märkligt, det är som att gå omkring i en labyrint, och boken är uppdelad i underkapitel med namn som "Bibliomania", "Secret Histories", "Northern Lines" och "Objects of Obscure Desire". Det är också en antologi. Märklig, mystisk och som att gå vilse i en stad. 636 sidor.

5. Robert Bolaños 2666. Ifall det inte hade varit mitt jobb tror jag inte att jag skulle ha läst denna tjockis även om den bjöd på en annorlunda och bra läsupplevelse. Det kändes liksom att den inte var helt avrundad och genombearbetad, det var lite svårt att hålla koll på vad den röda tråden var (och som ni ser angående boken ovan har jag i övrigt inga problem med svårdefinierbara böcker). Jag tyckte om den, men hade lite svårt att säga varför

Bubblare: Julia Orringers 651-sidiga Den osynliga bron, samt två tegelstenar som står hemma hos mina föräldrar: 771-sidiga Jonathan Strange & Mr. Norrell, (Ja, Jessi och Helena, jag har faktiskt läst den! Fast det är en farlig bok, när jag låg på rygg i sängen och läste den slank boken ur mitt grepp och gav mig en rejäl smäll i ögonbrynet. Nördskada ftw!) och Lars Noréns 2700-sidiga (!) En dramatikers dagbok.

Så till de olästa tegelstenarna. De som känner mig vet att jag till skillnad från många andra i bokbloggosfären för en synnerligen restriktiv inköpspolicy när det gäller böcker. Jag gillar inte att det står böcker i min hylla som jag inte har läst, och det handlar inte om att jag skulle ha behov av att säga att jag har läst allt i hyllan utan att jag tycker så mycket om att ha ett slags känselminne för varje bok när jag sveper med blicken över bokryggarna. Så det händer att nya bekantskaper blir väldigt förvånade över min magra boksamling. Sen står i och för sig över hälften av mina böcker fortfarande i mitt flickrum i Jakobstad, men det är en annan historia. Med detta sagt är det alltså inte så förvånande att mina två olästa tegelstenar båda är böcker jag har fått i present.


1. Mo Yans Ximen Nao och hans sju liv. En julklapp av mamma, bra present, kan inte säga annat. Men jag råkade försöka läsa Mo Yans Det röda fältet strax efter jul och gillade den inte alls, så nu känner jag mig ganska kluven till att läsa i Ximen Nao. Vi får se. Blir som sagt lite orolig i kroppen av olästa böcker. 634 sidor.

2. Gläntas Omkopplingar: Avskrifter, Listor, Dokument, Arkiv (red. Cecilia Grönberg och Jonas J Magnusson). En gåva jag fick av min handledare när jag hade skrivit färdig min gradu (masteruppsats). Eeeeh, tack. Kunde vara ett mordvapen eftersom den säkert väger minst tre kilo. Extremt experimentell bok som innehåller allt från listor, fotografier, artiklar, montage, collage... you name it. För pretentiöst till och med för mig. Dock var jag ärlig när jag pratade med några Glänta-medarbetare under bokmässan i fjol och berättade att jag ägde boken men främst använde den för att ha under min dator när jag skypade med nära och kära... Onumrerad, men helt säkert närmare 1000 sidor. 

Så långt tegelstenar alltså. Nu skickar jag vidare utmaningen till Iminbok, Temumriken, Skrifva, Närdetbörjar och Sakerellengjort!

2 kommentarer:

Mia Skrifver sa...

Gjort min andel och dammat av tegelhögen.

Nina sa...

Bra dammat.