torsdag 4 september 2014

Romantiserar

Som det här med att man faktiskt ser stjärnorna på kvällen.
Som det här med att man blir sömnig fortare av mörkret, eller för att man får sova i ett sovrum och inte sitter vid en skärm hela kvällen.
Som det här med att morgonsolen lyser in i köket och man dricker kaffe, äter frukost tillsammans, något man annars nästan aldrig gör.
Som det här med att alarmet ringer klockan sex på morgonen och man inte ens är särskilt sömnig, utan istället cyklar in de dryga tio kilometrarna mot stan och tar bussen till Göteborg där man trots allt bor och jobbar.

Som det här med morgonpromenaden.
 

2 kommentarer:

Hanna sa...

Jag säger som bara wow, fan vad najs! Ses nästa vecka när vi är hemma igen! ORMKRAM!

Nina sa...

Jag har eventuellt blivit lite besatt av kor. Om du är kvar i stan kanske vi skulle hinna med en lunch/brunch nån dag, ute i soolen!

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...