Några timmar till

Den här tiden på året, det är någonting som får mig att vilja sammanfatta. Kanske är det tröttheten som slår sig fast i kroppen när man har ett par dagar jobb kvar och plötsligt tillåter sig känna efter, att inse hur mycket som har hänt sen den förra semestern. Den här tiden förra året var jag inneboende hos min vän i Gamlestan. Sen dess har jag flyttat in i Cyklistens lägenhet samtidigt som han flyttade från stan, bott i lägenheten i två terminer under vilka jag har börjat ett nytt jobb, för att sen flytta ihop med Cyklisten som återvände till stan.

Kanske inte så konstigt att jag mest vill ligga raklång och bara glo. 

Lite kvar nu, sen blir det paus. Men vi ses i augusti om inte förr.

 

Snart, snart, sommarfart

Jag läste ut Jill Alexander Essbaums roman Hausfrau väldigt fort, vill nästan gå tillbaka och läsa om den på direkten. Poetiskt språk, intressant huvudperson, och spännande att Essbaum skriver om tysk grammatik som om det handlade om livet. En roman att sugas in i, slås med och drabbas av.

"'På tyska bildar vi passiv form med verbet werden, bli. Alltså: cykeln blev stulen, om man så vill. Eller kvinnan blev bedrövad.'

   Eller kroppen blev förhärjad. Och hjärtat blev krossat. Det blev på något vis tydligare så för Anna. 'Att vara' är statiskt. 'Att bli' förutsätter rörelse. Ett paradoxalt steg mot viljelös kapitulation. Vad det än är, så gör man det inte själv. Man utsätts för det. 'Passivitet' och 'passion' börjar likadant. Det är i slutet som de skiljer sig åt."

Hon kan skriva den där Essbaum. 

I övrigt håller jag med föregående talare, nu vankas sommarfart.