Jag läste ut Jill Alexander Essbaums roman Hausfrau väldigt fort, vill nästan gå tillbaka och läsa om den på direkten. Poetiskt språk, intressant huvudperson, och spännande att Essbaum skriver om tysk grammatik som om det handlade om livet. En roman att sugas in i, slås med och drabbas av.
"'På tyska bildar vi passiv form med verbet werden, bli. Alltså: cykeln blev stulen, om man så vill. Eller kvinnan blev bedrövad.'
Eller kroppen blev förhärjad. Och hjärtat blev krossat. Det blev på något vis tydligare så för Anna. 'Att vara' är statiskt. 'Att bli' förutsätter rörelse. Ett paradoxalt steg mot viljelös kapitulation. Vad det än är, så gör man det inte själv. Man utsätts för det. 'Passivitet' och 'passion' börjar likadant. Det är i slutet som de skiljer sig åt."
Hon kan skriva den där Essbaum.
I övrigt håller jag med föregående talare, nu vankas sommarfart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar