Korta dagar

Och så insåg jag att jag har exakt en helt ledig och ouppbokad dag innan flytten som alltså sker redan vid årsskiftet. Den dagen är imorgon. I skrivande stund har jag packat ner mina böcker, men inte mycket mer än så. 

Jag börjar förstå varför vi hade möjlighet att få den här lägenheten just den här perioden på året, det finns liksom inte särskilt mycket svängrum i kalendern.

(men nästa vecka får vi nycklarna så trots stressfinnen som har dykt upp i pannan tänker jag ändå mest iiiiiiiih!)

Back in the day

Det är inte riktigt dags för någon tillbakablick på år 2015 än, men varje gång jag är i färd med att flytta tänker jag tillbaka på tidigare år och bostäder, vem jag var då och hur jag mådde och vad jag hade för tankar om där jag bodde.

För sex år sedan bodde jag i London. Ungefär vid den här tiden hade jag besök, jag tror bestämt att det var Johanna som var och hälsade på mig. Vi drack te och åt scones i Kensington Gardens (!) och jag var väldigt nöjd med min tillvaro. I december blev jag även bjuden på lussekatter med norsk brunost, en traditionell företeelse tydligen som jag var måttligt imponerad av. Jag hade en magisk Londonkväll tillsammans med två nya vänner, en av dem har jag fortfarande sporadisk kontakt med, den andra har helt försvunnit sorgligt nog. Vi umgicks bara under en termin men hon var en väldigt fin och intensiv vän och jag tänker ofta på henne.

För fem år sedan hade jag precis flyttat till Göteborg och kände mig ganska förvirrad, då bodde jag i en studentlägenhet som var otroligt deprimerande och jag minns att jag saknade London fruktansvärt mycket och att jag blev glad när det blev vinter. En vinter jag trodde var helt normal för Göteborg, så vackert med all snö. Hahahahahahahaha. Den som har bott i södra Sverige förstår varför jag hånskrattar åt mig själv i efterskott.

Jag ska inte dra igenom alla år ett efter ett, men jag kan i varje fall konstatera att det har gått mycket upp och ner. Bostadsmarknaden i den här staden (i det här landet) är helt galen, vill man köpa en bostadsrätt är det svinhöga lån som gäller (vilket de flesta andra i och för sig verkar tycka är rimligt, kanske är jag bara feg), vill man hyra får man glatt nöja sig med att vänta i fem år innan man får napp. Sen jag flyttade hit hösten 2010 har jag bott:

- i en studentlägenhet på 18 kvadratmeter med delat kök, inget fel på det egentligen men då var jag redan tjugofyra år och hade liksom passerat det där stadiet då jag tyckte det var charmigt med odiskade teflonkastruller på spisen.

- i en andrahandslägenhet på tre rum och kök som jag delade med bland annat en dansk man som bodde i det ena rummet vissa helger då han hälsade på sin son som bodde i Göteborg, en Australiensisk man som även han hade ett barn i Göteborg (?) som han hälsade på ca en gång i månaden, plus diverse vänner

- som inneboende hos min vän Linda, det var bara i några månader

- som någonslags andrahandsboende/sambo/särbo i Cyklistens etta där jag bor just nu sedan drygt ett år tillbaka

Fem år. Inte för att avskräcka någon, men har du ens pyttepyttelite övervägt att flytta till Göteborg och har möjlighet att ställa dig i bostadskö, gör det nu för guds skull. 

Galna dagar

Jag kände värken i kroppen smyga sig på igår, och landade hemma med feber. Jag hade i alla fall sinnesnärvaro nog att plocka med mig en bok som precis som jag anade passar perfekt när en är sjuk, Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg. Det är en roman jag har anat att jag borde gilla, 1700-tal, alkemi, äventyr och kärlek. En Augustnominering på det och jag är övertygad.

Ute har det ljusnat och nu verkar det mörkna till, på spisen puttrar en grönkålssoppa. I rummet intill sitter Cyklisten och skriver examensarbete och om ett par timmar ska vi skriva på kontrakt för vår första riktiga gemensamma lägenhet.

Helt okej sjukdag ändå.

Elena Ferrante

För ett tag sen fick jag tipset att försöka få tag på den italienska författaren Elena Ferrantes böcker (som kommer ut på svenska i vår). Har ni hört talas om henne? Enligt den jag pratade med som var bosatt i Italien är folk helt besatta av Ferrantes romaner, särskilt av hennes senaste bokserie som börjar med My Brilliant Friend som jag precis har börjat läsa. Det är den första boken i hennes Neapel-serie, fyra romaner som kretsar kring två väninnor som växer upp i Neapel under 50-talet. 

Jag gillar verkligen omslagsdesignen, det ger ett väldigt klassiskt intryck. Det är också väldigt kul att Elena Ferrante är en pseudonym och att ingen vet vem som gömmer sig bakom pseudonymen, jag hoppas verkligen att det förblir så eftersom det inte verkar handla om en "Vem är Lars Kepler!?"-historia utan om en skrivande människa som är väldigt mån om sin integritet. Kudos till Ferrante, som man (vem?) hade sagt för några år sen.

My Brilliant Friend kommer ut hos Norstedts under våren med titeln Min fantastiska väninna, tyvärr med ett enligt mig mindre fantastiskt omslag. Eller ja, det är väldigt snyggt det också men sticker inte ut lika mycket som bilden ovan tycker jag.

Jag återkommer när jag har läst mera! Vad läser ni?