måndag 25 januari 2016

In i dimman

Jag ser ingenting när jag cyklar hemåt, dimman är så tät och luften är så fuktig att jag bara kan hoppas att jag inte möter någon annan som kommer åkande i hård fart med lika dålig sikt. Det är måndag, jag somnade på bussen till jobbet, och inatt drömde jag en hemsk mardröm där jag försökte rädda mig ur en fabrik som höll på att brinna upp. 

Men jag är varken särskilt trött eller orolig utan väldigt nöjd, trots sega januaridagar då det knappt går att se huset mittemot. Jag undrar var mardrömmen kom ifrån, för jag drömmer sällan sådana.

Någonstans finns ett recept på någonting jag kan laga till middag ikväll, att leta efter det är ungefär det mest ansträngande jag tänker göra idag.

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...