måndag 27 juni 2016

Nästan framme

Det är så konstigt, för tidigare år har jag verkligen räknat ner till semestern, jag har varit så himla slut och trött och bara läääängtat efter ledighet och knappt förstått att någon har betalat mig för detta. Så klart längtar jag massor nu också, och det ska bli så kul att hänga med Cyklisten och hitta på äventyr och cykla och åka tåg och jag vet inte vad. Men jag tror att jag kanske har fått en mer realistisk bild av vad det innebär att ha semester och att det kanske inte alltid är värt att peppa ihjäl sig för den eftersom det faktiskt kan bli ett jäkla antiklimax när man sen sitter där med all sin ledighet. Är det någon som känner igen sig i det här? Eller är det kanske helt enkelt...

... det faktum att jag fyller trettio om ett par veckor och har blivit vuxen lite mer på riktigt nu?

Nu har jag hursomhelst fem arbetsdagar kvar sen blir det traditionsenlig tågresa mot myggornas förlovade land. Och ja, det kommer att bli otroligt skönt. Men jag har försökt försätta mig i semesterstämning i nästan en månad nu så att ledigheten inte ska komma som en chock.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...