onsdag 29 november 2017

There's a full moon risin', let's go dancing in the light

Varje dag skulle kunna inledas med en röst som skanderade "det var en mörk, mörk dag, i en mörk, mörk stad" och sen för effekt skulle en kamera zooma in på de mörka ringarna man har under ögonen. 
Lyssnar på Neil Youngs Harvest Moon och ska småningom ge mig iväg till jobbet, hela gårdagen gick åt till att prata med kundsupport och felsöka diverse nätverksutrustning, förhoppningsvis blir dagen lite mer inspirerande. Fick i alla fall en komplimang av supportkvinnan som tyckte att jag hade ett sånt tålamod och att jag hade varit väldigt lugn under hela tiden vi pratade. Något ska man väl lära sig efter år av krånglande teknik och oåtkomliga nätverkskablar som man måste krypa runt på golvet bakom kassadisken för att överhuvudtaget hitta.
Jag inser nu att det kan ringa på dörren och stövla in servicenissar som ska göra nånting på vår balkong när som helst... men förutom det känns det som en ganska skön morgon.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...