tisdag 19 mars 2019

Hastigt

Jag undrar verkligen hur sommarvädret kommer att bli i år. Det var otäckt och underbart under sommaren som var, det känns inte helt normalt med en så lång och varm sommar. Någon slags skräckblandad förtjusning över att det var 30 grader i skuggan igen. Det var inte optimalt väder att vara höggravid direkt, men jag led mest nattetid, jag blev inte så himla stor så jag kunde ändå röra mig ganska obehindrat trots att fötterna var stora som paddlar där på slutet.
En natt när jag hade svårt att somna om låg jag och fantiserade om hur en varm vårdag skulle kunna se ut. Jag tänker mig att jag tar Lillcyklisten under armen och trycker en solhatt på hans huvud, och sen bara - går ut!? Inga overaller och kroppsdelar som motvilligt korvar sig medan man själv sitter halvt påklädd och helt genomsvettig och inte ens har packat skötväskan ännu. Himmelskt! 
Det kanske är lite tidigt att börja planera för sommaren, men faktum är att det ju är i dessa dagar semesterönskemål brukar trilla in i inkorgen, så det är väl någon betingad reflex plus att jag är trött på snöslask som gör att jag börjar längta. Planerna för sommaren är dock inte gjorda ännu, men jag inser att jag vill och också borde passa på att röra mig runt i landet och till Finland medan jag är föräldraledig, så det kanske blir några extra turer över Kvarken om det går som jag vill. 
Idag skiner solen, det visar visserligen minusgrader men jag hoppas att solen ändå lyckas smälta bort lite av snön. Jag väntar på att Lillcyklisten ska vakna (!!!), sen ska vi gå på öppna förskolan och hänga lite innan det blir en långpromenad i solskenet. 

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...