torsdag 28 mars 2019

Några dimmiga dagar

När jag inte orkar ta mig till bibban för att hämta en reserverad bok som inte kommer att finnas kvar nästa dag och inte heller för att returnera en snart försenad bok, då vet jag att jag är sjuk. Nu är jag frisk igen och det var som tur ingen influensa, men det finns roligare saker än att ha feber och försöka underhålla någon som en bra dag har ungefär dubbelt så mycket energi som en själv.

I mars har jag läst ut fem hela böcker, det är nästan värt en utmärkelse av något slag! Föga förvånande är thrillers med korta kapitel det som går enklast just nu, men jag har också fortsatt med del två i Kristin Lavransdotter-trilogin (och har lyckats inspirera mamma att också läsa dem, heja!). Så skönt att det äntligen blir en vårmånad, och faktiskt skönt att klockan ska ställas fram i helgen eftersom det gör Lillcyklistens sovtider mycket mer rimliga, hehe. 

Våren känns väldigt rolig i år, nästa vecka åker jag en vända till Jeppis, och i maj ska vi försöka ta oss ner till Stockholm en helg så Lillcyklisten får träffa sin lilla stora kusin. Oklart hur vi ska ta oss neråt dock, från att ha tänkt att vi ska köra ner (och med "vi" menar jag Cyklisten eftersom jag saknar körkort), till nattåg (men hur gör man med bebis, han kan ju inte sova i en vanlig säng utan att trilla ner, och en resesäng är för stor för att få plats...) till flyg, vilket känns skittråkigt men som i det här fallet kanske ändå blir det bästa valet. Vi får se.  

"Du ser inte alls trött ut", sa en släkting till Cyklisten åt mig idag. Det är alltid nåt, för trött är jag. Men ljuset hjälper, kaffet hjälper, rännilarna av smältvatten längs med gatorna hjälper. 

Inga kommentarer:

Den senaste tiden

Det har varit några bra veckor med bättre balans, eller så är det bara ljuset och den begynnande våren som trots bakslag ju kommer. Jag tänk...