lördag 27 april 2019

It's alive

Längesen sist nu, till stor del på grund av att Lillcyklisten har börjat krypa, sitta och dra sig upp så jag har fullt sjå med att hålla koll på honom. Roligt, för det är en mycket nöjdare bebis - två saker brukar folk kommentera om honom, det ena är att han har så många tänder, det andra att han har väldigt mycket energi.

Sen blev det vår också, det känns inte riktigt rätt att säga att det hände plötsligt med tanke på hur lång vintern har varit, men nog är det konstigt att det går två veckor mellan att man går med vinterjacka och full mundering till att man kletar solkräm på näsan och promenerar i bara t-shirt.

Alla som bloggar vet hur seg hjärnan blir när man inte har skrivit något på länge, misstänker att det är därför så många slutar att blogga, man vet liksom inte hur man ska ta upp tråden igen. Som om man var tvungen att berätta något alldeles särskilt, så känns det av någon dum anledning. Det tuffar på här, roligare än så är det inte. Jag läser böcker för Lillcyklisten, och för mig själv, jag njuter av att kunna dricka kaffe på balkongen ibland, vi sover ibland litegrann, vissa nätter ganska okej, andra lite mindre okej.

Imorgon är det söndag, vi har inga planer men ska njuta av att Cyklistens schema har ändrats och att han slipper gå på nattpass imorgon kväll. Kanske är vi lite crazy och kollar på en halv film innan vi börjar slumra i varsitt soffhörn där runt 20:30.

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...