fredag 23 oktober 2020

Närmar mig något slags slut

Jag är nu ikapp med metodkursen som har pågått under hösten, en missad veckan resulterade i två seminariekompletteringar som jag skickade in och som också blev godkända igår. Det är en stor lättnad. Jag var rädd för att jag skulle behöva komplettera minst fyra seminarier, men nu (om inte Lillcyklisten blir sjuk igen de kommande veckorna) kommer jag förhoppningsvis att kunna lägga ett par timmar per dag på att färdigställa min uppsats. 

Det är ändå rätt otroligt. Även om jag vissa dagar har befunnit mig lite väl nära gränsen för sammanbrott känns det i alla fall idag som att det har varit mödan värt. Om jag får ut min bibliotekarieexamen inom utsatt tid ska jag verkligen fira det så mycket jag bara kan, hoppas på en Covid-fri sommar så vi kan ha en riktig fest för att hela det här året inte har gjort att vi har klappat ihop totalt.

2 kommentarer:

Emil sa...

Bra jobbat! Kan inte riktigt greppa hur svårt det skulle vara att plugga med barn. Men jag konstaterar att jag genom åren haft en mängd klasskamrater med ett eller fler barn som ofta tvingats hoppa av utbildningen/kursen, alternativt ta en längre paus.

Det sköna med att få sin bibliotekarieexamen är att det blir en rejäl tröskel man kommer över. Och på andra sidan öppnar sig nya möjligheter, i och med att den är så konkret kopplad till ett yrke. Lite som att ta körkort, livet blir lite öppnare och roligare efteråt.

Nina sa...

Vad skönt att du säger det, det är lite den känslan jag har haft. Det känns redan som att livet blir lite på paus när man pluggar igen efter att ha jobbat i flera år så det hade varit segt att förlänga den ytterligare!

Iskall vår

Det finns inte så mycket att säga om februari, det var en månad som gick fort, den var bättre än januari (krävs iofs inte mycket för att lyc...