"Mamma, jag lääängtar efter bilar", säger Lillcyklisten. Det är som att han provar säga så om olika saker för att förstå vad det betyder. En tvåochetthalvårings känsloliv är minst sagt turbulent, så jag förstår att det inte är helt enkelt att hålla känslorna isär.
Häromdagen tittade vi på en bild på mig och två av mina syskon från omkring 2013 och då sa Lillcyklisten "Mamma, du ser väldigt född ut." Jag förstod genast att han menade att jag såg yngre ut, men han visste inte riktigt hur han skulle uttrycka det.
Längtan, ja. Vad längtar jag efter?
att stanna ute efter förskolan tills det är matdags och äta utomhus,
att träffa min familj, att min familj ska träffa min familj,
att äta på restaurang med vänner och smaka på varandras öl,
att åka på en utflykt och stanna ute hela dagen,
att gå på konsert och svettas och dansa,
att sova en hel natt.
Jag längtar efter allt och hoppas att vi ändå inte helt ska glömma bort de här åren för de behövs som kontrast till hur självklart allting var, då innan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar