Den senaste veckan har jag kommit på att jag kan göra yoga en stund efter att barnen har somnat, istället för att fastna vid scrollandet direkt. Jag har under flera års tid haft ont i min ena axel, lite till och från, men programmet jag fick från en sjukgymnast för två år sen är så otroligt tråkigt att det sällan blir av. Yogan är ju mycket roligare att göra.
Jag är verkligen en periodare när det kommer till yoga, men det kan man väl få vara? Just nu fyller yogan två behov, 1) jag får mindre ont i min axel (som jag dessutom ligger på som en säck potatis när jag ammar Minicyklisten om natten), 2) jag avslutar dagen med något positivt. Oavsett hur mycket gnäll och bråk som dagen har erbjudit är det med andra ord jag själv som får sista ordet. Och det vill man väl ha?
Medan jag töjer och böjer och känner mig som världens mest harmoniska person sitter Cyklisten bredvid i soffan och kastar spjut på våldnader och underliga japanska monster. Var och en med sitt, som man brukar säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar