Sem

Ingen läser väl bloggar på sommaren? Jag gör det sporadiskt men tänker att det kan få bli en paus nu. För vad skriver man om? Hur man igen skrikit åt sina barn vid läggningen för att de beter sig som galningar (även om det delvis är befogat pga miljöombyte) efter att ha försökt med mild röst som stegras till lugna förmaningar som övergått till hot om täcken på balkongen och annat moget. Vem är man ens när man har småbarn? Helt klart ganska ofta en sämre version av sig själv. 

Idag sprang jag i cirklar på en motionsslinga i närheten av mina svärföräldrars kvarter, jag lyssnade på Placebo (har nästan tagit mig vidare från 00-talet) och fick lite ont i vänstra höften. Visste inte riktigt hur lång slingan var så det slutade med att jag sprang den nästan fyra gånger. 

Att byta miljö är också att byta miljö, inte bara för barnen utan för en själv. Antagligen är också jag tröttare av alla intryck trots att de egentligen inte känns särskilt nya. Antagligen hade jag också tyckt att det hade varit skönt att gapskratta och skrika bajskorv omvartannat. Kanske borde man prova. Att skrika ut sin frustration istället för att omvandla den till slappa föräldrahot om kvällarna. 

Sen behöver jag kanske inte slänga in en disclaimer om att det inte bara är så, eller behöver jag det? Eftersom jag nästan uteslutande bloggar om kvällarna är det inte de ljusaste tankarna som hamnar här. Vänta. Kan det vara så att detta är mitt skrik, är detta bajskorv i bloggformat? Om svaret är ja känns det ju som att jag har knäckt koden.