Kaffet

Jag visste väl det. Kommer man från en släkt med kaffemostrar så sätter det sina spår. 

O, det är oktober!

Område Hemma. Jag skulle verkligen behöva vara mer hemma den här månaden. Städa och fixa, måla vägg, sätta upp hyllor.

Orsakssammanhang Att det kan överraska mig varje gång att vissa perioder av ångest och oro beror på pms. Måste börja skriva in det i kalendern så jag är beredd. Det slår inte till lika brutalt varje gång, men då det sker är det verkligen inte roligt alls.

Ordlekar Gomorron Sveriges reporter kallade Pål Svensson för Kål Svensson i morse. Haha.

Ojdå Den här taxen av Lisa Larsson, den är så söt! Och ser den inte ut som om den precis har pruttat och skäms över det?

"Ojdå. Hoppas ingen märker."

Oemotståndligt Lediga vardagar som denna då jag gör precis vad jag vill - går på yoga, äter frukost länge, pysslar hemma, skriver. 

Otack Världens lön, väl?

Onödigt Mörkret. Nu har också jag blivit en av dem som klagar på mörkret. Det hänger nog ihop med mina arbetstider tror jag, men jag undrar om jag borde skaffa en sån där väckarklockslampa som stegvis blir lite ljusare och ljusare. Någon som har testat?

Othmän Häpp:

Far Othman, mor Othman och storasyster Othman lyssnar koncentrerat på Lars Sund under bokmässan.

Ofärdig Flytten, jag har fortfarande grejor hemma hos Linda (jag lovar att hämta dem snart!) och har inte packat upp mina böcker än. Ryser av tanken.

Omställning Jag har insett att det har hänt en hel del på rätt kort tid, Cyklisten har flyttat ut och jag har flyttat in, att samtidigt bli sambo/särbo känns bra men inte alltid helt lätt. Försöker förlika mig med att det kommer att kännas lite ovant ett tag framöver. Jag är liksom bra på att se att jag befinner mig i en process, men desto sämre på att acceptera att den pågår.

Omen En ganska okej film

Omdömesförmåga Vad ska man säga, det är väl lite si och så med den just nu. Har försökt fatta beslut i mina pms-dimmor, och det är som om min intuition blir helt uppluckrad, men jag hoppas att jag har tänkt rätt.

Ord Det är något med hösten som skakar loss dem, orden. Det känns väldigt skönt. Jag skriver sällan under sommarmånaderna, men nu har jag nästan fyllt min anteckningsbok. Det bara rinner ur fingrarna. Vilken tur det är att skrivandet finns.

Kryptiska mellanrum

Huvudet i spinn, landar och lättar på samma gång, i samma ansats nästan. Håller på att svimma av mensvärk, lägger mig ner och svettas. Köper en stor chokladmuffins som jag trycker i mig medan den värsta smärtan bedarrar. 

Det finns orsaker till att den här bloggen heter Mellanrum. Nästan så att varje gång jag tänker att jag kanske borde byta namn så händer det något som liksom föser tiden åt sidan. Det är den där förbannade tryggheten som man vill ha men likväl måste våga sig iväg ifrån om det uppstår en öppning någonstans. Lite som att våga ställa sig i rätt vinkel framför spegeln så man ser det där underliga ljuset som får en att ana att det finns en annan värld på andra sidan det hårda glaset. 

Jag säger som Findus i Kackel i grönsakslandet: nu är det bara att vattna och vänta. 

Den långa signeringskön, eller, den gången Siri Hustvedt kände igen mig

Det hade kunnat bli helt annorlunda. Jag hade tagit tjänstledigt för att gå och se Siri Hustvedt under bokmässesöndagen men på lördagskvällen var jag så utmattad efter att inte ha haft en helt ledig dag på tre veckor (packande, flytt, Danmarksbesök, Bokmässan) att jag nästan hade bestämt mig för att inte gå. Tre veckor är kanske inte så länge, men för mig är det alldeles för länge. Som ni kanske minns hade jag heller inte läst Hustvedts senaste bok The Blazing World, och det gjorde att jag blev lite osäker.

Men nästan exakt en timme innan drabbades jag av det stora tvivlet: det här var ju Siri Hustvedt, författaren som jag beundrar så ofantligt mycket och som har inspirerat mig både på ett kreativt och akademiskt plan. Som skriver intrikata och intelligenta romaner samtidigt som hon går hårt åt uppdelningen av det kroppsliga och det psykiska/intellektuella. Så jag ändrade mig. Flätade ihop mitt smutsiga hår och slängde mig på cykeln, hann fram i så god tid att jag stod nästlängst fram i seminariekön.

Sen följde ett samtal mellan Siri Hustvedt och litteraturvetaren Ingrid Elam (vars senaste bok Jag. En fiktion jag har läst och uppskattat) som på alla sätt var just så intressant och inspirerande som jag hade hoppats på. Eftersom jag satt och lyssnade i total eufori kan jag tyvärr inte återge samtalet, jag satt och lyssnade samtidigt som jag drömde om att en dag få sitta tillsammans med Siri och fråga henne om ALLT. 

Sist jag hörde henne prata bodde jag i London och då hade jag turen att få ställa henne en fråga. Då befann vi oss inte i något gigantiskt seminarierum utan i en liten ombonad lokal mitt inne i Foyle's bokhandel på Tottenham Court Road. Innan dess hörde jag henne under en riktigt dålig intervju under Helsingfors bokmässa kanske två år tidigare. Så när jag äntligen kom fram i signeringskön efter seminariet passade jag på att säga åt henne att det var väldigt intressant igen, och att det lustigt nog var den tredje boken hon signerade åt mig. Det var då följande hände: 

Siri: "I know your face!"                Foto: Henrik Othman

Ni ser min lyckliga min? Visst, jag fiskade kanske lite efter att få känna mig utvald, att liksom bevisligen få erkännande som en riktig Siri-läsare (trots att jag då inte har läst ut hennes senaste bok), men aldrig hade jag trott att hon skulle känna igen mig. Och jag dristar mig till att tänka att hon inte skulle ljuga om nånting sånt, men det kanske bara är min fåfänga som talar. 

Nu har jag den i alla fall, min tredje signerade Siri Hustvedt-bok. Och den här gången kan man under signaturen läsa orden: "to Nina (again)".

Äntligen

På ena sidan huset lättar dimman.

Vi cyklar in till byn och jag utropar det är så vackert! och se vad fint! och affären är en tidsmaskin som förflyttar mig till barndomens affärer med konstigt godis och egenhändigt skrivna prislappar.

På andra sidan huset brinner en lönn.

Det är precis det här andrummet jag behöver. Att få luffa runt i huset i mina stickasockor och min ylletröja, läsa lite i soffan, slösurfa, kanske tänka lite på framtiden. Min första lediga dag utan några inbokade program på tre veckor.

Jag ska skriva om Bokmässan också, sen. Om vilka böcker som fick följa med mig hem, om hur Siri plötsligt höjde sitt pekfinger mot mig när jag ringlat mig fram i signeringskön och sa: "I know your face!".

Weekend

En helg i Köpenhamn och Malmö, långa promenader, mat och kaffe. Tänk att en vän man inte har träffat på mer än ett år verkar känna en bättre än en själv och ser saker i ens beteende och personlighet som man aldrig hade fått syn på på egen hand. Det gör att avståndet känns lite lättare att bära. 

Hannah, Linda och Karro. I papperspåsen: bakelser.

Vi firade Lindas födelsedag, orsaken till resan, stannade en natt i Köpenhamn och åkte sen tillbaka över bron till Malmö. Jag åkte lite senare än de andra och fick vara med på Köpenhamns författarskolas antologirelease och lyssna på några imponerande skribenter och uppläsare. Det var roligt att märka att jag förstod det mesta av danskan. Jag har märkt att jag förstår danska bäst när den inte talas direkt till mig, då får jag de där viktiga extrasekunderna på mig att registrera och tolka vad som sägs.

Max Ernst L'été imaginaire

I Malmö hann vi både med god mat och en riktigt dålig restaurangvistelse som slutade med klagomål, illamående och allmänt dålig stämning. Men förutom den fadäsen var det kul att återse stan, jag fick verkligen ett bra intryck när jag var i Malmö med Cyklisten i somras och intrycket bestod. På Moderna Muséet fann jag en fin och mystisk Max Ernst-affisch som jag fick med mig hem.

Nu väntar en hektisk (men rolig!) vecka med bokmässa och massor av vänner och familj på besök, ska också försöka hinna klämma in lite häng med Hanna som snart ska ut och flänga i världen igen. Sörjer lite att september snart är slut för det är en väldigt fin tid på året.

Onsdagshögen

Packar upp en låda i taget. Ungefär. Kommer att vara ensam här de närmaste två veckorna så jag tänker att lite kaos har väl ingen dött av. Men - böckerna i lådor, i oordning har de varit nu sen i maj då jag flyttade sist - jag kan inte tänka klart! Fast innan de får ställas upp i alfabetisk ordning (svettas lite av upphetsning) ska färg köpas, vägg målas, hylla monteras. 

Vad göra? Gå till bibban förstås. 

En patetisk ursäkt till bild, fokusera på motivet I beg you!

Jag började genast läsa Ulla-Lena Lundbergs Is, har redan kommit en tredjedel och gillar väldigt mycket. Hennes språk och karaktärsbeskrivningar är väldigt inkännande och mjuka, och jag tycker framför allt om hur hon ibland sveper över konversationer och händelser och liksom zoomar ut för att sedan gå närmare in på någon detalj eller skeende som hon beskriver mer ingående. Åh vad jag tycker om den unga pastorskan Mona som städar och fejar och närmast verkar vilja organisera bort sin oro över att bo på den avlägsna lilla ön med sin ständigt upptagna man prästen.

Peter Mays Blackhouse lär ska vara så hiskeligt bra, har någon läst? Mamma eller pappa kanske? Heidi Julavits har jag varit nyfiken på ett tag, vet inte ens vad The Uses of Enchanment handlar om, plockade bara resolut ner den från hyllan rakt på min hög. Och den sista då, vad är det för monster jag har tagit med mig? Jag ska faktiskt medge att jag trodde att Thomas Manns Bergtagen skulle vara ännu tjockare. När jag studerade i London hade jag en studiekompis som läste tyska och som kämpade sig igenom romanen och då fick jag intrycket av att den var ganska svårläst. Men jag har varit sugen på att läsa den ganska länge, får se om det blir av nu.