När böckerna tar sig in i livet

Jag har nästan lyssnat klart på Sarah Haywoods roman Kaktus som handlar om en brittisk kvinna, 40+, som gillar att rationalisera bort allt som hon bedömer som onödigt i sitt liv. Den är torr, bitsk och rolig men med en lite sorglig underton och jag tycker väldigt mycket om den! En rolig bok för nån som inte gillar böcker som beskrivs som "roliga", och en mysig bok för nån som inte gillar böcker som beskrivs som "mysiga, ungefär så skulle jag beskriva den. 

Huvudpersonen Susans koppling till kaktusar, förutom att själv uppfattas som en sådan, är att hon har en liten samling. Och medan jag lyssnade på boken funderade jag samtidigt över vårt problemfönster, vardagsrumsfönstret, där det om vartannat är dragigt och hett från elementet. Skulle en kaktus trivas månntro? I förmiddags stack jag in huvudet i en blomsterhandel och rådfrågade floristen: och vips, så var jag med kaktus. Jag kan inte komma ihåg att jag har haft någon sen i tonåren då en sorglig liten historia stod på något fönsterbräde och glömdes bort. Men nu, tack vare Kaktus, låt mig presentera, min kaktus!

Tisdagig tisdag

Dagen började med en sjukanmälan och slutade med vab. Kanske inte så konstigt att det blev något tjafsig stämning vid läggningen, av alla inblandade. Innan dess lyckades vi ändå med konststycket att äta en "ny" soppa som båda barnen vågade smaka på, den ena åt till och med två portioner, så man får väl se dagen som lyckad trots allt. 

Vad säger man om en tisdag i januari? Den här månaden känns så ofantligt lång och än är vi bara halvvägs. För att inte deppa ihop av alla sura miner kan jag lista tre saker jag ser fram emot:

- på lördag ska jag bada bastu med en finlandssvensk vän som nästan bor väldigt nära oss

- imorgon (om det inte blir mer vab) ska jag träffa två kollegor för ett heldagsmöte och gemensam lunch

- på onsdag eller torsdag rasslar det in en leverans med väldigt många boknyheter och det gör mig alltid lika pirrig

Vi avslutar dagen med en bild från igår morse och hoppas på en onsdag som inte är som en tisdag.

Året som gick

Gjorde du något i år som du inte har gjort förut?

Jag startade en bokklubb! Vi har än så länge bara träffat en gång men det måste verkligen bli av flera gånger för det var så trevligt. Här nedan: nästa bok på tur, vi ska bara avklara Annie Ernauxs En flickas memoarer först. 

Höll du några av dina nyårslöften?

Jag minns inte att jag hade något särskilt löfte, men jag minns att fokus var på jobb och att utvecklas som chef och kollega. Ingenting man nånsin blir klar med, tänker jag, men jag har ändå klarat av ett par situationer bättre än jag hade gjort för några år sedan.

Har du några nya för 2023?

Jag ska försöka skala bort sånt som tar onödig energi och verkligen göra mitt bästa för att inte stressa upp mig över allt vabbande som ju ändå är ett oundvikligt faktum när man har små barn. Jag vill också satsa lite på att göra det fint här hemma nu när alla personer äntligen sover i sina tilltänkta rum!

Genomdrev du någon stor förändring 2023?

Jag började jobba igen efter fyra års uppehåll!

Blev någon av dina vänner föräldrar i år?

Inte i år nej, men strax efter jul fick H en liten kille och så väntas ytterligare en bebis vilken dag som helst i Finland hos en gammal kär vän! Så fint att se sina vänner bli föräldrar.

Dog någon som stod dig nära?

Ja på sätt och vis, en av min mormors syskon. Det var många år sen vi sågs men hon kommer alltid att vara en del av min barndom och vårt sommarställe i Finland.

Vilka datum kommer du att minnas?

Eh... ja, kanske de dagar jag inte var med barnen? Låter ju lite brutalt men allt annat blir lite som en gröt. Midsommarafton var i och för sig väldigt fin, men det var också fantastiskt att åka till Stockholm utan barn två gånger, särskilt för ett drygt år sen efter en låååång hemmaperiod.

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Umgåtts med vänner! Visserligen har jag fått en fin rutin både med vänner, och grannar som jag numera räknar som vänner, vi ses för ett glas ibland, och pratar om precis allt vi kan tänka på. Men nu känns det som om att jag hade kunnat vara ännu mer social? Kanske är det bara ett uttryck för ett behov jag känner just nu...

Vad önskar du att du hade gjort mindre?

Vabbat. Hostat. Say no more.

Största misstaget?

Att det blev så flängigt med alla resor i sommar, det gav energi med miljöombyte men tog tyvärr nästan lika mycket i form av förseningar och barn utan tålamod.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat skulle jag tro? I alla fall den vi båda äntligen jobbade och hade varsin inkomst efter fyra års tragglande och pusslande. Fan-tastiskt.

Bästa köpet?

Oj, det var svårt. Kanske de svarta Levi's jeansen jag hittade second hand som sitter helt perfekt? Det har varit skönt att kunna fylla på garderoben med hela, inte urblekta, kläder från lite mer välsorterade second hand-affärer. 

Var du gladare eller ledsnare det här året jämfört med förra året?

Ja och nej! Gladare för den större friheten och flexibiliteten, ledsnare över det som inte har funkat i vardagen. Men för mig personligen var det absolut fler plus än minus.

Vad gjorde du på din födelsedag 2022?

Åh, det var en fin dag. Vi var i Umeå, på förmiddagen var vi alla på Västerbottens museum, härjade runt och åt en god lunch. På eftermiddagen cyklade jag med Lillcyklisten till Bölesholmarna där vi badade. Och ett par kvällar senare firade jag med Cyklisten på sjukt god etiopisk restauram där vi totalt föråt oss innan vi klämde i oss varsin drink på ett annat ställe.

Finns det någonting som skulle ha gjort ditt år bättre?

Bättre balans hemma, mindre vabb, typ ä. Fast allt kokar väl ner till mindre vab... Hade exempelvis gärna slippsr vinterkräksjukan som hela familjen hade i början av året, den satte tonen. Jag hade också gärna sluppit två tråkiga händelser i slutet av året fast de känns än så länge mer som att de hör ihop med 2023. För att inte tala om världsläget, men det väljer jag att inte blanda in här.

Vad fick dig att må bra?

Tid med vänner, luncher med kollegor, mitt roliga roliga jobb, när mina barn upptäckte att de kan busa också med varandra, att vattna blommor på balkongen efter att solen har gått ner. Människorna, böckerna, att det åtminstone blev en lång paus i pandemin.

Högsta önskan just nu.

Att några i min närhet som har det tufft ska klara sig igenom processen och komma ut starkare på andra sidan. 

När man tror att det ljusnar

Det är ljusare, redan nu. Om det råkar vara uppehåll är det nästan ljust när jag cyklar från jobbet mot förskolehämtningen.

Eftersom det har gått lång tid sen jag skrev här regelbundet tänker jag att en kort uppdatering kan vara i sin ordning. Min vardag just nu består av:

- Lämningar och hämtningar, av olika anledningar drar jag hela det lasset just nu. Det går fint för det mesta.

- Jobb. Jobbar på och trivs och undrar ibland om det är okej att helt enkelt bara trivas? Jag inbillar mig att jag har lätt för att trivas men får också påminna mig om att jag inte trivdes i Umeå och att jag därför inte ska ta det som något självklart.

- Avslappningsövningar. Jag hade något av ett varningstecken efter julen då jag kände att allt höll på att bli lite för mycket, både på jobb- och hemmafronten. Så nu pratar jag med en terapeut ibland och försöker ge mig själv tid för vila. 

- Ommöblering. Barnen (som nu är 4,5 och snart 2,5) sover sen en dryg vecka tillbaka i samma rum vilket betyder att jag och Cyklisten har flyttat vår säng från vardagsrummet (vi sov där i drygt ett år för att barnen skulle kunna sova i varsitt rum) till sovrummet. Det känns stort!

- Vrål och sammanbrott. Minicyklisten är som sagt snart 2,5 år och har en riktigt fasansfull period just nu. ALLT är fel, allt ska vara tvärtemot, ingenting duger. Det går över, jag vet, men för tillfället är det stundvis dränerande. Försöker påminna mig om att det är jobbigast för honom...

Så ser min vardag ut just nu. 

Vad man ska göra nu

Hösten har alltid varit tid för nystart för mig, men kanske har det börjat skifta nu. Det är säkert mörkret och vab-månaderna som gör behovet av förändring ännu större, men jag tror också att det var något som började gro inom mig när jag satt på balkongen och lyssnade på sensommarvinden och avinstallerade Instagram för några månader sen.

Av olika anledningar behöver inte bara jag se över mina vanor, så det finns också incitament från flera håll. Det är lätt att försöka göra konkreta planer, men de är också lätta att överge. Så min nyårstanke är av mer odefinierbart slag, nämligen att jag ska låta mig själv ta plats mer, både hemma och på jobbet. Det innebär att inte kompromissa så mycket med vem jag är för att få andra att må bra. Det är verkligen självutplånande. 

I grunden är det en god egenskap, att kunna visa hänsyn och se till att andra har det bra. Men jag tror varken jag eller min familj kommer att tacka mig om tjugo år om jag helt överger alla mina intressen. Jag vill verkligen inte att mina barn ska undra vem deras mamma egentligen var bakom lekandet, matlagningen och hämtningarna. Det är också så lätt att man själv glömmer bort det, så det är väl kanske min första uppgift. Att komma på vem jag är och vill vara i den här familjeorganismen och sen försöka låta det ta plats. 

Året i böcker

 Att återgå till jobbet efter tre år av föräldraledigheter och plugg gjorde underverk för min läsning. Jämfört med 2021 då jag bottenrekordet låg på 25 böcker har jag i år läst hela 68 stycken. Fördelningen mellan fysiska böcker och ljudböcker är rätt kul också, exakt hälften av vardera. Här kommer mina favoriter för varje månad:

Januari

Agota Kristof - Den stora skrivboken

En otroligt märklig läsupplevelse men på ett positivt sätt. Fick mig att tänka på Italo Calvino eftersom den både berättar en historia, och berättar en historia om hur man berättar en historia. Väldigt mörk bitvis, men också rolig och förvånande lättläst. 

Februari

Anna Bretiholtz Monsén - Stranden

Deckardebutant som verkligen imponerade, jag gillade att upplägget var klassiskt (före detta polis återvänder till sitt sommarställe och dras in i mordutredning) men att karaktärerna var befriande oklassiska (gränslös kvinnlig poliskollega som gör yoga och älskar katter). Kommer absolut att läsa uppföljaren Slottet!

Mars

Maggie Shipstead - Great Circle

Redan i mars visste jag att jag hade läst årets bästa bok. Den här var allt jag önskar mig av en roman: ett historiskt perspektiv, en stark kvinnlig huvudperson, ett feministiskt anslag, ett mysterium, en karaktärsdriven berättelse. Det är alldeles förbluffande att inget svenskt förlag har nappat på denna, jag tror verkligen att den hade kunnat bli en, om inte storsäljare, så en riktig läsarfavorit.

April

Rumaan Alam - Lämna världen bakom dig

Den här boken fick mig att på allvar fundera över om jag borde starta en bokcirkel (och det gjorde jag, men mer om det en annan gång) eftersom den var så gåtfull samtidigt som den var en bladvändare. Ett välskrivet kammarspel där man som läsare känner samma frustration över att man inte vet vad det är som pågår, otäck men också fin.

Maj

Miranda Cowley Heller - The Paper Palace

Ska jag vara ärlig så valde jag den här boken baserat på tre anledningar: 1) omslaget, 2) att den är med i Reese's Book Club, 3) att den utspelar sig på Cape Cod. Men den visade sig faktiskt vara en fullträff! Litterärt språk men intrigdriven berättelse, mörka hemligheter och trassliga relationer. Hade varit en perfekt semesterbok.

Juni

Gustaf Skördeman - Faust

Okej, det här är kanske lite fusk, för egentligen hade jag valt den första delen i Skördemans serie, Geiger, som jag också tycker var starkare än denna, men med tanke på hur många kunder jag har tipsat om den här serien förtjänar den en plats på listan. Sovande DDR-agenter, mycket action men inga macho-fasoner - kanske inte världens vassaste bildspråk alla gånger men väldigt spännande!

Juli

Bonnie Garmus - Lessons in Chemistry

En semesterbok som jag läste under semestern, vad kan väl vara bättre? Tycker den här var riktigt underhållande och lyckades berätta en historia med ovanliga karaktärer. Mysig och smart!

Augusti

Amor Towles - The Lincoln Highway

Jag skäms nästan över att säga det, men det här var mitt första möte med Amor Towles. Jag tror verkligen att jag hade gillat också hans andra böcker, ibland är det så skönt att läsa något som bara är väldigt bra berättat och som man får gå upp i helt och hållet. Amerikanskt, äventyrligt och underhållande.

September

Katarina Widholm - Räkna hjärtslag

Nej men så trevlig läsning! Hushållerskor på 30-talet, kvinnohistoria och olycklig kärlek. Verkligen något för alla som tycker om att läsa om den här tiden, jag fick lite Maj-vibbar ibland (Kristina Sandberg alltså) men detta är kanske snäppet mindre allvarligt, dock inte sämre för det! Längtar efter att läsa uppföljaren, Värma händer.

Oktober

Patrick Radden Keefe - Empire of Pain

Detta är en väldigt orättvis månad för samma månad läste jag äve Maggie O'Farrells senaste roman, Nathan Harris The Sweetness of Water, och nobelpristagaren. Men det är ändå denna som har stannat mest i mitt minne, jag blev något besatt av familjen Sackler efter att ha läst den här fenomenala faktaboken. Om man inte orkar läsa den (den är rätt maffig) kan man med fördel se serien Dopesick som skildrar ungefär detsamma men lite mindre ingående om själva Sackler-familjen.

November

Daniel Bergman - Hjärtat

Det här blev otippat en favorit, jag började läsa den utan någon som helst bakgrundskunskap och fattade först en bit in att författaren är en av Ingmar Bergmans barn. Men detta är ingen självömkande självbiografi utan en ärlig uppgörelse med ett helt liv och en spännande skildring från olika filminspelningar och från ett yrkesliv som ambulanssjukvårdare. Smärtsamt, intressant och överraskande.

December

Deborah Levy - Real Estate

När jag läste denna, en del i Levys så kallade "pågående självbiografi", blev jag dels lite förälskad i författaren, dels önskade jag att jag var hon. Det är en bok som är svår att beskriva men lätt att älska, filosofisk, rolig, smart, insiktsfull. Så här skulle jag också vilja vara när jag är i 60-årsåldern (för tror jag är för ung för hennes insikter än så länge). 

 

Nästan den sista dagen

Två inlägg blev det i år, eller tre med detta. Vad ska man säga? Bloggen är död, länge leve bloggen? I höstas såg jag på Nomadland, en finstämd och sorglig men samtidigt livsbejakande historia om en kvinna i sextioårsåldern som lever sitt liv som säsongsarbetare i USA och bor i sin lilla husbil. När filmen tog slut fick jag en intensiv känsla av att jag bara pågår, men inte är. Jag måste börja vara, tänkte jag, tog fram mobilen och avinstallerade Instagram. Vet inte hur mycket sinnesfrid det har gett mig, däremot har jag istället börjat läsa bloggar igen. Det är skönt att läsa längre texter än instagramcaptions, det är roligt att följa människor i deras liv. Jag ska inte säga någon om framtiden, men med tanke på att jag saknar att skriva vill jag inte dödförklara denna blogg riktigt än. 

Ett år gick med jobb och vardag. Det känns nästan obegripligt att jag var föräldraledig för ett år sen. Det känns som att det har varit en tid av kalibrering, av att försöka greppa en ny vardag och förstå hur man ska tänka på ett liv med heltidsjobb. Det är långt kvar till målet, men jag hoppas att vi ska ta några steg framåt nästa år. Jag ska försöka lära mig att återhämta mig bättre, kanske skrivande är en form av återhämtning?

Imorgon är det nyårsafton, vi har lovat barnen att de ska få äta upp sina (mini)pepparkakshus, och så ska vi göra våfflor till middag. Det kanske kan kallas för en tradition till och med. Förra året gick vi och la oss 23:50, väldigt patetiskt. Jag tror dock inte att vi kommer att slå det rekordet i år, snarare blir det en ännu tidigare kväll. 

Gott Nytt År till alla ensliga därute som kanske läser en blogg ibland!