Dancing on my own

Roby på Flow 2010

Barnläger som var så intensivt att det närapå gjorde Juhlamokka till ett tolererbart kaffe, ombokat Göteborgsflyg, besök hos J&J och andningspaus och sist och slutligen Flow. Att Robyn var så bra som hon var och att M.I.A inte imponerade, att Caribou var glada trots att de blev petade från att headlina, att stå mitt i ett virrvarr och lyssna på The Xx och andas ut andas ut andas ut och höra ekon från andra platser och andra tankar men ändå, att finnas där i stunden och inte vilja vara någon annanstans.

Lite mindre än två veckor tills flytten till Göteborg och nu måste jag på allvar ta itu med uppackande och nerpackande (Londonkappsäcken står fortfarande och gapar halvtömd) och papperskrig. Jag är oförberedd men det känns mest skönt. Man kan också bara ta det som det kommer. Och inte alltid se sig själv i den ena eller andra situationen. Bara stiga på ett flyg.

(London: Kommer du inte hit snart?
Jag: Men jag är ju så nära dig. Bara lite hav emellan.
London: Kom ihåg att mitt regn alltid är bäst. Och att du inte får bli för van vid högertrafik.
Jag: Jag vet fortfarande inte vilket håll jag ska se åt när jag går över gatan.
London: Haha.
Jag: Värst vad man kan bli stolt.)