Igår kväll genomlevde jag min första shit-varför-flyttar-jag-till-Göteborg-egentligen-och-tänk-om-min-gradu-bara-blir-skit-ångest. Det känns lite otippat liksom. Inte för att jag inte vill flytta, inte för att jag inte vill skriva gradu, men på något vis känns det som om jag har blundat och pekat på kartan och bara bestämt, "dit ska jag". Jag kan också meddela att jag snart kommer att bli av med min Sverigeoskuld: jag har nämligen aldrig övernattat i detta vårt diplomatiska och politiskt korrekta grannland.
Jag vet att jag kommer att trivas. För det har jag bestämt. Dessutom är jag väldigt bra på att anpassa mig. Men det känns ändå bra att jag ska bo hos M lite först. Acklimatisera mig. Se på mycket strunt. Prata mycket strunt. Och sen kanske skaffa mig ett svenskt personnummer så småningom.
Jag vet att jag kommer att trivas. För det har jag bestämt. Dessutom är jag väldigt bra på att anpassa mig. Men det känns ändå bra att jag ska bo hos M lite först. Acklimatisera mig. Se på mycket strunt. Prata mycket strunt. Och sen kanske skaffa mig ett svenskt personnummer så småningom.
3 kommentarer:
oj vad du kommer att ha det bra först hos M med allt strunt och sedan i Göteborg så där i allmänhet och på alla caféerna i synnerhet. Ser framemot nostalgi-overload när jag kommer o kikar på ditt studentrum!
Och din gradu kommer att bli fantastisk, helt enkelt för att du är så smart.
Jessi: caféer och nostalgi låter fint!
Lisa: vad säger man. Tack för uppmuntran.
Skicka en kommentar