I dammet

I det lilla rum jag bor i finns det mycket damm. När jag slänger upp fötterna på sängen måste jag först borsta av dem så att dammet inte ska följa med under täcket. Det är äckligt, jag vet, men hur jag än ordnar och städar dyker det upp mera. Och varje dag tappar jag bort nånting.

Var är mina svarta tights?

Var är presentkortet som jag fick i födelsedagspresent?

Var är min kalender?

Var är mitt kreditkort?

Ja, det senaste var kanske inte något man vill tappa bort men jag hittade det precis. Undangömt i en massa damm. Jag tänker mig att det är så här: när man har bott in sig i någonstans i fyra år och sen flyttar alla sina saker hem till flickrummet, som egentligen inte är ens flickrum utan ens lillasysters flickrum men lillasystern har för länge sedan tagit över det egentliga flickrummet som är tre gånger så stort, när man försöker klämma in allt man har gjort i detta rum blir det helt enkelt trångt och jäkligt dammigt. 

Dessutom: det är INTE en bra idé att packa ihop sina saker i svarta sopsäckar, du bara tror det för att det är så lätt att släpa dem till flyttbilen, men två år senare ångar du dig när du för sjuttonde gånger ligger med överkroppen inne i en sopsäck och undrar vart fasiken det var du lade den där ena schalen.