torsdag 29 december 2011

Stressande avkoppling

Inte för att det kommer som någon överraskning direkt, men usch vad jag har svårt att jobba när jag är hemma hos mina föräldrar. I början av jullovet hade jag en fin tanke (som jag redan då visste var en enorm lögn) om att jag skulle skriva en sida om dagen. Yeah, right. Att läsa går bra, också om det handlar om Leibniz och Newton och andra goa gubbar, men att skriva är nästan omöjligt. 

Och mitt icke-skrivande börjar nu nå sådana dimensioner att det gör mig sömnlös om nätterna vilket får mig att vilja tillbaka till Göteborg. Inte för att jag vantrivs men för det finns så många distraktioner. Istället för att skriva kunde jag exempelvis...

... läsa Agatha Christie...
... dricka kaffe...
... grubbla över om den eventuella undermeningen i att två av
mina syskon gav mig miniatyrköksredskap i julklapp...

... spela min och syrrans heimlaga piratutprintade
variant av Carcassonne (eller Son of Carcass som
 jag vill döpa om det till). 
En ytterligare distraktion är att jag kunde leka med min julklappskamera och ta totalt onödiga bilder där jag t.ex. håller i två miniatyrköksredskap eftersom det naturligtvis är livsviktigt att jag bloggar om detta. 

Bara så ni vet vad som [inte] är på gång.

2 kommentarer:

Linneaform sa...

Vilken vacker hand du har!

Nina sa...

Nämen tackar. Ingen har någonsin kallat mina händer vackra, de flesta brukar knappt ens märka dem eftersom de är så pyttesmå, hehe.

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...