Vad jag gjorde en jul och hemma hos mormor

Så var jag alltså tillbaka i Göteborg efter något av en blixtvisit i Jakobstad, tre dagar blev det. Men även om det förstås hade varit skönt att stanna ett par dagar till kändes det konstigt nog inte alls för kort. Det fånigaste var kanske att jag och syster yster den äldre åkte om varandra (fast våra respektive tåg var i Tammerfors ungefär samtidigt), som tur åker jag upp till Stockholm och hälsar på henne nästa helg. Men med tre syskon blir det definitivt allt svårare att befinna sig på samma ställe samtidigt. 

Det blev mest bilder av vänner som kanske inte vill att jag hänger ut deras vackra nunor här, men lite bilder ska ni ändå få se. De flesta är dock från min mormors lägenhet som är så fin att jag blir tokig. 

En titt på pappas inköpslista gjorde det klart för mig att jag faktiskt var hemma hos familjen Othman. Och alla ni som tror att mina fantastiska (!) ordskämt härstammar från min flytt till Göteborg, tji fick ni.* 

Det blev en extrajulafton bara för mig. Väldigt lyxigt och förstås jättegod mat. Mycket mat blev det överhuvudtaget, mat och kaffe. 

När vi firade min mormors 85-årsdag passade jag på att smyga runt med min kamera litegrann. För mormors lägenhet är full av fina prylar och är så härlig med sin 50-talsinredning. I hallen hänger bland annat en fin gammal kulram nedanför en akvarell som jag tror att min moster har målat. I bakgrunden skymtar ni pianot där mitt lilla fadderbarn för ett par dagar sedan satt och spelade piano med hjälp av en knackkorv. Vi är en kreativ släkt. 

På pianot står förresten några muntra spelmän och underhåller gästerna. 

Man behöver inte vara särskilt intelligent för att inse att min mormor älskar klassisk musik. Här är ett litet bord som pryds av några kända kompositörer. 

Ve och fasa, jag hittade till och med mig själv i ett rum. Så här liten och stel såg jag ut när jag just hade börjat sjuan. Med ett inte så naturligt leende poserar jag här med syster yster den äldre. Vill ni se hur hon såg ut när hon gick i nian får ni be henne om att starta en egen blogg. 

Man önskar allt att man hade varit lika vacker som min mormor då hon gifte sig. Ett alldeles underbart fotografi. Och bredvid i de små ramarna hänger bilder av hennes fyra barn. 

En väldigt avkopplande jul med andra ord. Konstigt att det ibland känns som om man faktiskt hinner träffa alla man vill när man bara har tre dagar på sig medan tre veckor andra gånger kan kännas som alldeles för kort. 

Vad mer? Nyårsafton? Ja just ja, det var idag det. Nyårsafton är i mitt tycke årets lamaste högtid, men ikväll ska jag faktiskt gå ut och äta med några vänner och det ska bli superskönt. Det är alltid trevligt att laga middag tillsammans, men när man precis har kommit hem från ett jullov och har sjuttio maskiner att tvätta är det också himla skönt att inte dessutom behöva fundera på vad man ska handla. Gott Nytt År då, antar jag. 

*Pappa kallas alltså för Otis, här skulle han påminna sig om att köpa maizenamjöl.