An essential cup

Just one month short of your sixtyfifth birthday, and every morning you drink from a cup designed for children, a Peter Rabbit cup. You tell yourself that you prefer this cup to all other cups in the house because of its perfect size. Smaller than a mug, larger than a traditional teacup, with a pleasing curve around the lip at the top, which feels comfortable against your own lips and allows the tea to go down your throat without spilling.

Jag tappade min favoritkaffekopp i golvet igår, den som jag fick av Thilda förra julen och som jag använder på jobbet eftersom den håller värmen så bra. Kras sa det. Kaffe överallt. "Så kan det gå", sa en kund och jag försökte skratta bort det med "Oj så klantigt, nåja, det var bara en kopp."

Bara en kopp!

Min var i lite andra färger, men i just den här storleken. De finns fortfarande att köpa, designade av Sagaform, men just den storleken jag hade finns inte längre. Nu finns muggarna bara i lite större format, som en latte ungefär. Om någon hittar en gammal variant så snälla köp så betalar jag! Att jag, potentiellt den största drummeln nånsin, ska gå omkring med en porslinskopp är kanske dumt men när det gäller intag av kaffe är jag ej helt rationell, det ska gudarna veta.

A practical cup, then, an essential cup, but at the same time you would not be telling the truth if you claimed to be indifferent to the pictures that adorn it. You enjoy beginning the day with Peter Rabbit, your old friend from earliest childhood, from a time so distant that no concious memories belong to it, and you live in dread of the morning when the cup will slip out of your hand and break.

Detta fantastiska koppcitat är hämtat från Paul Austers senaste bok Report from the Interior (pappa, har du läst?).

Du och jag Paul, du och jag.

Winner!

Wohooo!

Tips till (mina) föräldrar

Bara några dagar kvar av månaden, snart är det december. Oj så fort det har gått och bla bla bla, ni vet hur det brukar låta. Tycker ändå november har varit bättre än oktober det här året. Vet inte riktigt vad jag har gjort. Jo, skrivit. Skrivit, skrivit och skrivit. Det är inte slut än så jag ropar inte hej, men det har gått mycket bättre än jag hade trott.

December: NaNoWriMo är slut

December: Malin börjar förhoppningsvis blogga igen

December: man får börja julpynta

Ni ser, det blir en händelserik månad. 

Igår skrev jag dubbla nano-kvoter, ska försöka fortsätta med det idag. Sen ska jag ge mig ut på adventskalenderjakt. Jag vill inte ha en chokladkalender. Jag vill ha en sån där gammaldags fin sak med bilder och glitter och kanske några rödkindade barn som åker skridskor framför en jättestor julgran. Var hittar man sånt i den här stan? I en bokhandel? NK? 

Och så förresten, ej att förglömma: min ypperliga kollega Marcus har vunnit Forma Books bloggpris för årets bokblogg! Alla måste läsa Marcusbiblioteket! Särskilt vissa av er (mamma och pappa, jag tittar på er) som är minst lika boknördiga som jag. Jag kan exempelvis varmt rekommendera "CSI: Bokomslag #2", passar såväl boknördar som fotonördar (igen, harkel harkel, mamma och pappa). 

Vad mer? Jag har inlett den långa processen som heter mina tänder. Det känns som om någon borde ställa upp en skylt framför min mun där det står typ "Folktandvården bygger nytt. Klart i november 2014" eller något i den stilen. Och just ja, köp inte angora från Kina. 

He va he.

Något av en uppräkning

Så, jag har skrivit ett kanske-slut. Ett slut som i alla fall får finnas där i brist på annat. Och jag tror att den sista nano-veckan ska gå bra med tanke på att jag har två lediga vardagar på mig att skriva skriva skriva.

Igår var jag alldeles snurrig. Visste varken vilken dag det var eller hur mycket klockan var. Det har varit en konstig vecka med varannan dag jobb och varannan dag ledigt, inte ett vanligt inslag i mitt schema utan ett undantag, som tur. Jag jobbar mycket hellre några dagar i rad eftersom det är mycket svårare både att känna sig ledig och att komma in i jobbtakten när det blir för oregelbundet. 

Igår var jag dessutom till tandläkaren och fixade två av kanske tusen tänder som har hål i sig. Dyrt men tillfredsställande och jag kände mig som ett pågående vägarbete. Jag var också så bedövad ("aj, aj, aj, jo det gör fortfarande ont") att till och med mitt öga var bedövat. För att inte tala om resten av min ansiktshalva. Tur att det fanns såna i min närhet som tyckte att jag såg "söt" ut när jag i själva verket hade kunnat provspela för vilken skräckfilm som helst.

Om en dryg halvtimme ska jag gå på yoga. Jag har efter extremt många ursäkter och andra om och men (män?) äntligen lyckats börja motionera lite igen. Det är i och för sig också snurrigt, att leta sig igenom korridorer, att fråga minst tre olika anställda var den där bastun egentligen finns, att försöka hitta rätt sal, sånt. Men som sagt var det på tiden. Efter yogan ska jag äta upp den halva pizzan från igår. Balans i livet, ni vet.

I helgen blir det jobb och jobb men även Catching Fire på bio. Sånt håller jag på med. 

Dalai londonina

Jag brukar tycka om hösten, men på något sätt var det som om oktober slog ner som en svart sopsäck fylld med damm, det var lite väl många saker att tänka på samtidigt och jag avskyr verkligen när jag inte kan slappna av i min vardag. Samtidigt tänker jag på hur otroligt mycket som har hänt det här året, så många bra saker, definitivt mest bra saker, och det är verkligen konstigt hur mycket som kan förändras på så kort tid.

Jag tänker på förra året vid den här tiden. Då hade jag jobbat på mitt nuvarande jobb i en dryg månad, jag var ovan vid arbetstiderna, ovan vid arbetsuppgifterna, men framför allt - ovan vid arbetsrollen. Att inte längre vara studerande. Att inte längre vara jobbsökande. Att inte längre vara pank. Det var en konstig identitetskris och det tog ett tag att inse att det är det här jag vill hålla på med (för att gardera mig, just nu). 

Det är en klyscha, men det flesta sakerna jag har insett om livet hittills har varit just klyschor så låt gå: det är vad jag gör just nu som är viktigt. Med det menar jag inte att jag bara slaskar omkring som en lealös spratteldocka och gör precis vad som faller mig in (även om det låter ganska skönt), utan snarare att jag är helt säker på att just jag inte kommer att bli glad av att göra sånt som intuitivt inte känns givande, inte ens om det leder någon annanstans. 

Det här kan gälla nästan vadsomhelst. Och nej, då menar jag inte disken, den måste du diska ändå. Och det handlar inte heller om att värdera olika saker (jobb, bostad, vänner...) på ett generellt plan. Men jag tänker mig att det handlar om att lära sig se hur man själv värderar det man faktiskt gör med sina dagar. Inte om fem år, inte om tio år, utan just nu. 

Jag vet inte. Har jag återfötts som den femtonde Dalai lama?

Snart är det min tur.

Vår i november

Igår var en sån där konstigt vårig novemberdag - ja, just så var det - tio grader på plus, strålande solsken och blå himmel. Det kändes verkligen mera som mars, det känns inte helt okej i maggropen när man är van vid doften av snö i luften. Men fint var det. Jag var ute hela dagen, satt på en cykelsadel och trampade via Mölndal till Mölnlycke, uppför backar och nerför backar, förbi lamor (!) och en liten egenhändigt tillverkad busskur gjord av en plastpresenning och med en blommig kudde placerad på marken. Långt blev det, men så skönt att vara ute så länge det fanns dagsljus.

I övrigt kan den som är observant gärna notera att jag nu har tagit mig halvvägs genom NaNoWriMo, man ska inte ropa hej, men så här långt är jag rätt stolt över mig själv. Det är ganska häftigt när saker och ting börjar hända av sig själv i en text och man låter sig följa med. Även om man vet att en massa kommer att behöva strykas sen nån gång, att det finns många startsträckor som bara är startsträckor.

Idag är det återigen novembergrått men jag har redan skrivit dagens NaNo-kvot så det känns bra ändå. Plus att jag alldeles nyss fick en jätterolig inbjudan. Det kunde vara värre med andra ord.  

Sånt som händer

Föll ur sängen i morse när jag sträckte mig efter väckarklockan. Känner hur blåmärket börjar breda ut sig på mitt vänstra lår. Ute skiner solen (!). 

Jag skriver detta för att jag är sömnig och har fastnat lite i mitt NaNo-skrivande. Inte Fastnat-fastnat, jag går stadigt framåt, men min dagliga textproduktion håller sig på en lite för låg nivå just nu. Man vill ju ändå nå målet.

Läste förresten ut Donna Tartts The Goldfinch. Känns just nu som om jag inte kan formulera mig bättre än Helena, läs hennes recension. Definitivt den bästa Tartt-boken hittills. 

Slut på helt onödigt jagvetintevadjagskaskrivasåjagskriverettblogginlägg-inlägg.

Bautainlägg

Den här helgen har varit så lugn och skön och samtidigt har jag gjort massor. Klippt mig, cyklat till Önneröd (tror jag?), vaknat tidigt och sett fantastisk naturdokumentär, lyssnat på Jenny Wilsons nya skiva, ätit våfflor med Hanna och Jonas, och kramats. Kramar. Så bra. Särskilt om man har varit ifrån varandra i några dagar efter att ha haft behov av ensamtid men mest saknat varandra. 

Nu, till bautainlägget. Hanna den lurifaxen ska åka till London och ber om tips på vad hon ska göra och se och äta och sånt, jag började skriva en kommentar men det hotade att bli en roman så jag tänkte att jag gör ett eget inlägg om London istället. Initierat av Hannas behov av tips men tillägnat alla. Med reservation för att vissa av ställena kan ha klappat igen eftersom jag fortfarande (!) inte har åkt tillbaka till London sen jag bodde där 2009/2010.

Minns du när vi gjorde vår lilla Göteborgsguide, Hanna? Att vi sa att folk inte skulle hänga på Avenyn? Mitt första och bästa Londontips är helt i samma anda, fastna inte på Oxford Street. Detsamma måste jag faktiskt säga om Camden även om det är värt ett snabbt besök i och med att det är en väldigt rolig hippiestämning där. Men i Camden finns så mycket skräp, prylstånd som säljer exakt samma grejor. Är man loppis- och shoppingsugen finns det enligt mig trevligare ställen att hänga på. Mitt tredje no-no är hela området kring Leicester Square (det med alla teatrarna och musikalerna ni vet). Så mycket turister. Så dåliga (och dyra!) restauranger.

Covent Garden

Seven Dials. Klicka för bildkälla.

  

Gå exempelvis istället till nästan exakt samma butiker som finns längs med Oxford Street (men i mindre skala) i Covent Garden. Eller egentligen lite bredvid Covent Garden vid gatorna kring Monmouth Street. Mycket trevligare kvarter, lika centralt, och massor av andra mysiga ställen att se. Exempelvis Neal's Yard, en liten färggrann gränd med hälsobutiker och New Age-iga shoppar. 

Mattips: Food for Thought, billig vegetarisk restaurang.

Öltips: Two Bar Pub Edit: Two Brewers (tack pappa!) vid Seven Dials. 

Kaffetips: Monmouth Coffee! Monmouth Coffee! Så sjukt gott kaffe.

Brick Lane

Café 1001

Sophia tipsade om Brick Lane, och det är också ett av mina bästa tips. Lite småsunkigt, jättehippt, öl, kläder, kaffe, vintage. Man kunde sitta en hel dag och bara kolla på människor här. På söndagar ordnas Sunday (Up) Market där det lönar sig att vara i tid eftersom det brukar bli knökfullt. Jättebra ställe om man letar kläder och attiraljer av unga formgivare. I närheten av Brick Lane finns så himla många bra second hand- och vintage-butiker, bland annat (lite dyra) Absolute Vintage. 

Mattips: Café 1001, öppnar tidigt (typ vid kl. 6) och serverar både frukost, lunch, kaffe och öl. Kombination av café, klubb, lunchrestaurang och pub. Inrett med gamla soffor och fåtöljer och så där skönt småsunkigt. Alternativt indiskt, det finns massor med indiska restauranger här.

Öltips: samma som ovan.

Kaffetips: Brick Lane Coffee, litet café med lustig inredning (typ bestickhållare av lego) och gott kaffe.

Lite norr om Brick Lane ligger också Shoreditch som när jag bodde i London var det hippaste området man kunde hänga i. Jag hände inte särskilt mycket där men då fanns det många billiga och bra restauranger där och där lär också finnas bra caféer. Minns också att där fanns en jättemysig second hand-butik/café där man fick kaffe i gamla loppisfyndade koppar. 

Bloomsbury

Fina gamla Bloomsburykvarter

  

Åh, Bloomsbury. Denna mina drömmars stadsdel. Här är jag aningen partisk eftersom det var här jag bodde och pluggade, men så är det här också min Londonguide. I Bloomsbury finns det framför allt fina kvarter att promenera runt i. Spana efter de blåa plaketterna så får ni veta vilka personer som har bott här en gång i tiden. Det är ett relativt litet område som präglas av universitetsstuderande och univeristetsbyggnaderna som tillhör "mitt" univeristet University College of London är inte heller fy skam att titta på.

Den pampiga Portico-byggnaden som tillhör UCL.

Mattips: Planet Organic, ekologiskt lunchställe på Torrington Place där man väljer en lådstorlek som sen fylls med precis vad man vill ha. 

Öltips: Marlborough Arms som bland annat var Virginia Woolfs favorithak en gång i tiden.

Kaffetips: Lantana café, se nedan.

Övriga tips:

Böcker (och kaffe): 

- Foyle's på Tottenham Court Road, här finns alla böcker du kan önska dig och världens trevligaste café, Ray's Jazz Café. Rustika möbler, sjukt god lunch och fantastiskt kaffe.

- London Review of Books, lite mer selektivt sortiment, trevlig lokal som ligger precis bredvid The British Museum. Även här finns (surprise!) ett café som är supermysigt, London Review Cake Shop.

Kaffe:

- Lantana Café, ligger på Charlotte Place som är alldeles intill Tottenham Court Road det också. Har sagt det många gånger i det här inlägget redan men ÅH vad gott kaffe! Ni som inte läste min blogg medan jag bodde i London kanske fattar vad jag sysslade med på fritiden...

- Flat White, återigen samma område, ligger på Berwick Street. 

- Milk Bar, syskoncafé till Flat White, ligger mitt i Soho på Bateman Street.

Te:

- Yumchaa, har egna tesorter (kanske man får lägga in en beställning?) och mysiga caféer, ett ligger i Camden Locke och det andra på Tottenham Street (alldeles intill Bloomsbury).

- Orangeriet i Kensington Gardens, perfekt ställe för ett riktigt brittiskt afternoon tea. Hit tog jag nog nästan alla som var och hälsade på mig. Jättevacker byggnad med högt i tak och goda scones på fin servis. 

Promenader:

- ta tunnelbanan till exempelvis Monument, gå över London Bridge och traska sedan uppför Themsen mot Westminster Abbey. 

- Kensington Gardens! Börja promenaden vid Speaker's Corner alldeles i slutet av Oxford Street och promenera vidare till Kensington Gardens ända fram till Orangeriet för lite te.

- Regent's Park, kanske den finaste parken i centrala London som jag av någon underlig orsak upptäckte så sent att jag hängde här alldeles för lite. Väldigt fint planerad och bra att promenera i.  

Southbank i januari 2010, min bild.

Det var mina tips. Några av dem i alla fall. Muséer och sånt hoppade jag över, även om det finns massor av bra såna också. Hoppas att Hanna kunde snappa upp ett och annat!

 Usch vad jag saknar London nu. Det här måste åtgärdas å det snaraste.

Spontan måndag

I måndags var jag ledig och fixade diverse ärenden i stan och träffade förstås Hanna för lite fika och skvaller. Hon var också ledig och hade varit till frissan vilket inspirerade mig att äntligen (ja, det är värt en kursivering) boka tid åt mig själv. Det ena ledde till det andra och det hela slutade med att vi åt middag och spelade Carcassonne hemma hos Hanna och Jonas. Och drack några öl. 

Varför är inte alla måndagar sådana?

Hanna och Micke var bittra fiender

Jag är så glad över att ha lyckats sprida ordet om detta spel vidare, det är så sjukt roligt (och beroendeframkallande). Det blev inte heller sämre för att jag vann två av tre spel. Höhö.

Jonas hade konstig taktik enligt mig

Sen slutade dagen med det som egentligen var mitt ärende hos Hanna, nämligen klädlån. Jag var på jakt efter jobbkläder i stan då Hanna kom med den utomordentliga idén att jag kunde låna kläder av henne istället för att köpa nya. Så smart! Tyvärr skulle det inte gå lika bra vice versa, men hon jobbar trots allt i en klädbutik. Om någon vill ha böcker däremot är det bara att knacka på hos mig.

NaNoWriMo

Va? Va sa du? Nej, tyvärr, vi får ta det senare. Jag skriver .