An essential cup

Just one month short of your sixtyfifth birthday, and every morning you drink from a cup designed for children, a Peter Rabbit cup. You tell yourself that you prefer this cup to all other cups in the house because of its perfect size. Smaller than a mug, larger than a traditional teacup, with a pleasing curve around the lip at the top, which feels comfortable against your own lips and allows the tea to go down your throat without spilling.

Jag tappade min favoritkaffekopp i golvet igår, den som jag fick av Thilda förra julen och som jag använder på jobbet eftersom den håller värmen så bra. Kras sa det. Kaffe överallt. "Så kan det gå", sa en kund och jag försökte skratta bort det med "Oj så klantigt, nåja, det var bara en kopp."

Bara en kopp!

Min var i lite andra färger, men i just den här storleken. De finns fortfarande att köpa, designade av Sagaform, men just den storleken jag hade finns inte längre. Nu finns muggarna bara i lite större format, som en latte ungefär. Om någon hittar en gammal variant så snälla köp så betalar jag! Att jag, potentiellt den största drummeln nånsin, ska gå omkring med en porslinskopp är kanske dumt men när det gäller intag av kaffe är jag ej helt rationell, det ska gudarna veta.

A practical cup, then, an essential cup, but at the same time you would not be telling the truth if you claimed to be indifferent to the pictures that adorn it. You enjoy beginning the day with Peter Rabbit, your old friend from earliest childhood, from a time so distant that no concious memories belong to it, and you live in dread of the morning when the cup will slip out of your hand and break.

Detta fantastiska koppcitat är hämtat från Paul Austers senaste bok Report from the Interior (pappa, har du läst?).

Du och jag Paul, du och jag.