Föll ur sängen i morse när jag sträckte mig efter väckarklockan. Känner hur blåmärket börjar breda ut sig på mitt vänstra lår. Ute skiner solen (!).
Jag skriver detta för att jag är sömnig och har fastnat lite i mitt NaNo-skrivande. Inte Fastnat-fastnat, jag går stadigt framåt, men min dagliga textproduktion håller sig på en lite för låg nivå just nu. Man vill ju ändå nå målet.
Läste förresten ut Donna Tartts The Goldfinch. Känns just nu som om jag inte kan formulera mig bättre än Helena, läs hennes recension. Definitivt den bästa Tartt-boken hittills.
Slut på helt onödigt jagvetintevadjagskaskrivasåjagskriverettblogginlägg-inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar