Så, jag har skrivit ett kanske-slut. Ett slut som i alla fall får finnas där i brist på annat. Och jag tror att den sista nano-veckan ska gå bra med tanke på att jag har två lediga vardagar på mig att skriva skriva skriva.
Igår var jag alldeles snurrig. Visste varken vilken dag det var eller hur mycket klockan var. Det har varit en konstig vecka med varannan dag jobb och varannan dag ledigt, inte ett vanligt inslag i mitt schema utan ett undantag, som tur. Jag jobbar mycket hellre några dagar i rad eftersom det är mycket svårare både att känna sig ledig och att komma in i jobbtakten när det blir för oregelbundet.
Igår var jag dessutom till tandläkaren och fixade två av kanske tusen tänder som har hål i sig. Dyrt men tillfredsställande och jag kände mig som ett pågående vägarbete. Jag var också så bedövad ("aj, aj, aj, jo det gör fortfarande ont") att till och med mitt öga var bedövat. För att inte tala om resten av min ansiktshalva. Tur att det fanns såna i min närhet som tyckte att jag såg "söt" ut när jag i själva verket hade kunnat provspela för vilken skräckfilm som helst.
Om en dryg halvtimme ska jag gå på yoga. Jag har efter extremt många ursäkter och andra om och men (män?) äntligen lyckats börja motionera lite igen. Det är i och för sig också snurrigt, att leta sig igenom korridorer, att fråga minst tre olika anställda var den där bastun egentligen finns, att försöka hitta rätt sal, sånt. Men som sagt var det på tiden. Efter yogan ska jag äta upp den halva pizzan från igår. Balans i livet, ni vet.
I helgen blir det jobb och jobb men även Catching Fire på bio. Sånt håller jag på med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar