Jag har länge tyckt att det är fascinerande med hormoner. Vad de gör med en människa, hur man ser på dem, att man talar om hormonerna som något utanför en själv trots att de finns inuti en. Det är så intressant att det finns något i en som inte går att kontrolleras. Trots att jag vet att mina känslor är irrationella (eller att de i alla fall är socialt kodade som irrationella) så existerar de, så är det bara.
Ibland får jag väldigt mycket pms, det började efter att jag slutade med p-piller ungefär fyra år sedan (bästa beslutet någonsin, för övrigt). I början förstod jag inte vad det var som hände. Nu känner jag i alla fall igen känslorna. Ett exempel: för ungefär femton minuter sedan kände jag mig plötsligt så fruktansvärt förbannad och irriterad, jag svor högt flera gånger, inte till någon, inte om något, utan bara så där. Och sen blev jag ännu argare för att jag var arg. Varför? Ingen aning. Det blev lite bättre efter att jag åt två smörgåsar och tryckte i mig en Anthon Berg-chokladstång.
Den är så konstig, kroppen. Men jag tycker att vi kunde bli lite bättre på att erkänna att det är så här människor fungerar och att hormonella förändringar också är det vi är.
Jag hoppas på vänliga kunder idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar