Jag läser en bok om en kvinna som tränar en duvhök samtidigt som hon sörjer sin döde far. H is for Hawk heter boken och är skriven av Helen Macdonald. Men det var inte det jag skulle säga, utan att boken fick mig att bläddra i min egen fågelbok som måste vara den bästa fågelbok som finns. Inte för att jag har erfarenhet av särskilt många, men tro mig. Den är skriven med sån passion att jag önskar att jag var en hängiven fågelskådare.
Saxat ur stycket om duvhöken:
"Hanen förväxlas lätt med sparvhökshona. Skiljs bäst på avsevärt tyngre, glesare vingslag (kvickvingad i stormbyar och då fjärrattack startas!) och grövre kropp (bukig!) Vidare proportionellt något mindre huvud, längre hals, kortare stjärt (lång nog!) med avfasade hörn [...] I sittande utmärks silhuetten av bredd på höftnivå (kan ju hålla fast tjäder!)."
Älskar detta "lång nog!" där författaren så ömsint försöker undvika att säga något negativt om den ståtliga duvhöken.
Jag rekommenderar Macdonalds bok, men framför allt rekommenderar jag Alla Europas fåglar i färg. En fälthandbok av Bertel Bruun, Håkan Delin och Lars Svensson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar