En dag som en månad

Jag hade faktiskt en tanke när jag gick in i mataffären, men så saknades en ingrediens (den viktigaste), blodsockernivån sjönk, och jag vandrade av och an i den stora butiken och gjorde sen det man inte ska göra i en mataffär, letade efter recept på mobilen. Väl hemma var jag tvungen att använda miniräknare för att räkna ihop vad 1,5x3 (risportioner etc.) var, så tomt var det i hjärnan. Men gott blev det! Den som är nyfiken kan söka på "quorngryta med äpple".

Läste någonstans att februari är som kalenderårets tisdag, en jävlig tid. Och den analogin ska man väl kunna vända på också. Att tisdag är som februari. Whut?

En dag då man mest tar sig från punkt till punkt. 

(men i övermorgon börjar Bokmässan)

Babysteps

Bland de skejtande männen med de vilda armarna som lyfts mot himlen utan hinder, en liten flicka med rosa kläder och tiara, en liten skateboard, en liten seger.

Det triviala

Jag går på stan i ett mellanrum mellan jobb och något annat och tänker att det inte finns träningsbyxor i bra kvalitet och jag blir så äcklad av hur mycket skit som säljs som kommer att gå sönder om några månader och på att ingen (nej, inte heller alltid jag, trots att jag försöker) bryr sig. 

Jag sitter på en lunch och vi pratar om hur arg man kan bli när saker inte fungerar som de ska, någon flikar in att det förstås inte är något stort problem med tanke på hur världen ser ut just nu och vi hummar, det är sant, men vi fortsätter ändå diskussionen om irritation och försenade transporter.

Det är inte samma sak, det är inte ens något som kan jämföras. Men ändå tänker jag att det är dumt att inte titta på förväntningarna, systemen som rasade, önskningarna om något hållbart som inte slog in. Att det inte handlar om att säga: det här är min skit, men din skit är värre så därför är min skit inte viktigt. Det är förstås så, de flesta av oss bär med oss skit som inte kan komma i närheten av vad många människor upplever just nu. Men jag tror liksom inte att det leder så långt att bagatellisera det, oftast tror jag just att det blir som på lunchen idag, några sekunders hummande och dåligt samvete, men inget mer än så. 

Jag tänker så här: om jag istället kan ta den där reaktionen jag får när något inte blir som jag hade önskat, att ta den besvikelsen, verkligen känna den oavsett hur trivial den är, och sedan påminna mig om att det är en känsla som alla människor faktiskt känner. Då kanske jag också har lättare att minnas vad det innebär att vara en medmänniska. Jag hoppas i varje fall att det kan vara så.

 

 

 

Sommaren som var

Jag är inte riktigt där ännu, i vardagen som liksom rinner på, men jag är på väg. Det har gått fem veckor sedan semestern, det är inte särskilt länge men ändå tillräckligt länge för att man ska hinna glömma vad man riktigt gjorde. Jag lovar, det blir ingen tusensidig semesterbildskavalkad, men lite måste jag berätta om min sista semestervecka ändå.

Det roligaste jag gjorde under min semester var alldeles oplanerat och spontant, nämligen att ta färjan från Göteborg till Fredrikshavn i Danmark för att cykla och tälta där i en vecka. 

Här tror jag att vi precis har slagit upp det nyinköpta tältet för första gången - jag häpnade över hur lätt det var. Tält har minsann förändrats sen jag slog upp ett sist för mer än tio år sedan. Men lite skeptisk ser jag allt ut...

Men trots min skepsis inför att sova i tält kan jag varmt rekommendera ett äventyr på Nordjylland som var det vi hann med under en vecka. Det var relativt korta avstånd mellan campingarna vi bodde på (det är ingen allemansrätt på Danmark) och väldigt föränderlig natur. Jag oade och aade över den sanslösa mängden blåklint som växte vilt överallt, helst hade jag velat springa ut på en åker i ett enda "The hiiillls are aliiiive...".

Överlag var människorna vi träffade under turen också väldigt hjälpsamma, och vi fick tips om de flesta platserna genom att prata med folk utanför mataffärer. Ett av tipsen var ön Livø som ligger i Limfjorden, en liten ö som bedriver ekologiskt jordbruk och där man också får tälta. Det var otroligt vackert där och så lugnt och skönt att inte bo på en camping utan ute i naturen. 

Här är en av sanddynerna utanför Lønstrup där det även fanns en fyr som nästan helt var täckt av sand. 

Danmark alltså, nära och vackert (och relativt platt...), jag kommer helt säkert att cykla där igen.

Måndagssummerar veckan med söndagslista

Vad är det senaste du åt?

Jag smakade precis på linssoppan som jag håller på och kokar, den blev lite halvtråkig, smaklös men lite för stark samtidigt.

Vad gjorde du igår?

Jag var i Stockholm. Dagen började med frukost hos min syrra och sen lite häng med hela (!) familjen som var i stan för att fira en födelsedag. Allt väl tills jag och Cyklisten skulle ta tåget hem och det hade blivit översvämning någonstans i Västsverige, vårt tåg skulle ha varit framme 20:30 men först 01:40 (!!) rullade vi in på Centralstationen i Göteborg.

Vad har du gjort idag?

Gäspat och druckit väldigt mycket kaffe. Och jobbat.

Vad är det senaste du köpte?

Igår köpte jag en väldigt fin liten tavla som jag hittade på ett regnigt gatuloppis i Aspudden, det är en lite Tolkien-aktig bild med mystiska trappor i berget och storslagna landskap. Ett riktigt fynd, 20 kronor betalade jag för den!

När reser du nästa gång?

Åh, inte på länge hoppas jag med tanke på hur det gick nu sist... jo, jag ska en sväng till Stockholm snart igen, men först i oktober.

Vad var det bästa med just den här veckan?

Att hela min familj var samlad, det var så himla roligt. Det var helt galet nog två år sedan sist, så det var verkligen på tiden!

Vilken tv-serie såg du senast?

Eeeh... räknas Retro? Kollade på avsnittet om artificiell intelligens, så kul att få nostalginörda om 90-talet!

Hur ser du ut just nu?

Jag har smutsigt hår (orkade inte med någon hårtvätt där vid tvåsnåret inatt) och har på mig en randig klänning som jag oftast inte brukar ha på jobbet för den känns lite som ett nattlinne, inte så konstigt kanske att den kändes passande just denna gäspiga dag. 

Stal listan av Hanna.