Så vaknar man en morgon och inser att semestern är slut, men samtidigt känns det inte riktigt som vardag än. Inte när sommaren fortfarande pågår och jag kan stanna på mina rundor i skogen och plocka åt mig några hallon. Se där, fördelarna med att ha en tidig semester.
Lite ovant är det så klart när klockan ringer på morgonen och visst kan jag ana ögonpåsarnas långsamma återvändande, men det är skönt att det mest känns trist att ledigheten är slut snarare än att det inte är roligt att vara på jobbet. För det är ändå två olika saker.
Vad läste jag då? Eh, nästan ingenting. Eller jo, två futtiga böcker, Tana Frenchs The Tresspasser (som var ganska ospännande) och Yaa Gyasis Homegoing (den var däremot väldigt bra).
Igår påbörjade jag Naomi Aldermans The Power som nyligen belönades med Bailys' Women's Prize for Fiction. I den upptäcker unga flickor plötsligt att de har förmågan att använda elektriska impulser som de har i sina kroppar, och det ena patriarkala samhället efter det andra störtas. Lite som en modern tappning av Gerd Brantenbergs Egalias döttrar med frågor om kön, kropp och makt.
It doesn't matter that she shouldn't, that she never would. What matters is that she could, if she wanted. The power to hurt is a kind of wealth.
2 kommentarer:
Tack för tipset, den ska jag testa! Vi har den på bibban också, på engelska, en uppmärksam bibliotekarie tycks ha beställt den. ; ) Läste just Vonne och Marie, den är riktigt bra, rekommenderas varmt. Mamma, ännu kvar i soffan, börjar jobba kl 10
Kul, jag har kommit halvvägs ungefär, uppfriskande att läsa en dystopi som omväxling!
Skicka en kommentar