måndag 29 januari 2018

Är det inte vår snart?

Regnet slår tungt mot fönstret och det är nästan kolsvart ute, och det slår mig att det var längesen det ösregnade. I den här stan är det nästan alltid fukt i luften, men jag kan inte minnas när jag senast var tvungen att dra på mig regnbyxorna på väg till jobbet. 

Nu är det nästan slut på januari, det har varit en ganska bra månad trots att energin har varit så gott som obefintlig. Det är knappt så jag har orkat släpa mig ut i joggingspåret ens, trots att det brukar göra mig mycket piggare. Bara en riktigt hemskt trist månad kvar då, så kanske man får börja drömma om våren?

I lördags, när jag faktiskt trodde att det höll på att bli vår

Jag ser i alla fall fram emot helgen då vi åker till Finland och bland annat äntligen får träffa kompisgängets första bebis! Det lär dessutom bli riktigt kallt, och snön ligger kvar, så om allt går som planerat kommer jag att traska genom en skog med några kära vänner. Varm kakao ur en termos i ett snöigt landskap - jag tänker att det borde ge energi så det räcker ett tag framöver. Plus bastu. Och häng med föräldrarna. Och god mat. Och ledigt från jobbet. Mmmm. 

 

fredag 26 januari 2018

Fredagsfemman

För några år sedan, eller minns inte riktigt när, fanns det en sådan här trevlig lista som ju passar ypperligt en fredag som denna.

5 saker jag gjorde igår kväll
åt fyra rostade smörgåsar med gurka och böngroddar på
diskade
tittade på andra halvan av dokumentären om katter i Istanbul, Kedi, och blev sugen på - ej att ha katt, men att åka till Istanbul
konstaterade att jag eventuellt har ett hål i en tand
duschade utan att blöta ner håret

5 ljud jag kan höra just nu
kylskåpet som surrar
knacket av tangenterna
Ryan Adams skiva Heartbreaker, vilken nostalgitripp!
brummande från en liten traktor (?) som hyresbolaget använder när de åker runt och grejar i kvarteret
rumstrerande ljud från lägenheten ovanför

5 plagg jag aldrig bär
vadderad bh
läderbyxor, vet att detta är mucho trendigt just nu men tänker endast på Ross i Friends 
Odd Molly-koftor
Converse (är skor plagg? Oklart, tycker iaf att Converse är typ det obekvämaste som finns i skoväg, förstår ej hypen)
stringtrosor

5 saker jag helst äter
varma smörgåsar
frukt
paj
ägg i alla former och utföranden
stenugnsbakat surdegsbröd med jättemycket smör

5 saker som är knepiga med mig
jag blir otrevlig och gnällig när jag får lågt blodsocker
jag får lätt lågt blodsocker
jag avbryter ofta människor (förlåt!), det är faktiskt en hemskt otrevlig ovana som jag måste sluta med!
om jag inte har något på agendan blir jag lätt lite passiv, behöver saker att hänga upp dagen på även om det är något alldeles påhittat som typ att vika tvätt
jag är otålig, det här är nog anledningen till att jag avbryter folk också

5 saker jag ska göra i helgen
jobba, både på lördag och söndag
gå och se nya Star Wars-filmen med Cyklisten, har två gratisbiljetter som måste utnyttjas innan månaden är slut
fixa ett svenskt id-kort (ÄNTLIGEN), det ska jag göra idag men räknar in dagen till helgen också eftersom jag ju är ledig idag
jogga (det står som nästa på agendan, därav det utdragna bloggandet...)
läsa ut Gard Sveens Den siste pilgrimen, jag gillade den inte inledningsvis pga att huvudpersonen lite halvlakoniskt konstaterar att hans fru lämnade honom för att han misshandlade henne litegrann (!) men nu är den så SJUKT spännande och jag hoppas att misshandelsbiten ska bli mer begriplig och att det inte ska vara meningen att man ska rycka på axlarna åt det. I övrigt handlar det om en kvinna som infiltrerar nazisterna i Norge under andra världskriget. Jag återkommer när jag har läst ut den!

onsdag 17 januari 2018

Torimorgon

Av någon anledning fick jag för mig att lyssna på en gammal Tori Amos-skiva, From the Choirgirl Hotel, den är så mörk och sorglig men hjälp vad längesen jag lyssnade på den! I en annan tid satt jag i mitt röd- och svartmålade rum och tänkte djupa dystra tankar (?), tecknade porträtt av olika musiker, lärde mig spela gitarr och drömde om stjärnhimlen. Jag ser på Wikipedia att Tori har släppt sex skivor sen jag mer eller mindre slutade lyssna på henne, hon är ju för härlig men så himla knäpp, en av hennes nyare skivor heter Unrepentant Geraldines, vad betyder ens det? 


Förutom den här härliga nostalgitrippen funderar jag på om jag borde klippa mig igen, igår när mitt hår hade torkat efter duschen såg jag ut ungefär som Kristina Lugn - inget ont om henne, men hennes frisyr är en bit ifrån mitt hårideal - kanske ett tecken på att något borde hända? En annan sak jag borde ta tag i är att byta vårdcentral (snark) eftersom jag fortfarande är skriven i Gamlestan som ligger lite väl långt bort, samt boka en tid för att någon ska titta på min högra axel som jag nu har haft ont i nästan ett år... 

Men vi får se. Man ska ha något att göra i februari också.
 

tisdag 16 januari 2018

Vitt och blött

Vinden viner där ute, det smattrar mot rutorna men marken är alldeles vit. Det är lätt att glömma att snön brukar dyka upp här först i januari/februari, precis när man har vant sig vid att det är en ganska torr vinter. Jag saknar snön, men den är mittemellanvarianten där det mest är snöblandat regn är jag inte så förtjust i. Tänker till och med att jag faktiskt inte orkar cykla till jobbet idag, kränga på och av blöta cykelkläder samtidigt som jag ska lära upp en ny vikarie, blöta kläder hängandes i hela lilla kontorsutrymmet. 

Jag läste någonstans att gårdagen var "årets deppigaste dag". Är det för att många är panka den här tiden på året, och att det fortfarande är många dagar tills lönen kommer? Plus mörkret, efter-julen-deppen osv. Ok, jag kan kanske förstå varför. Jag tycker mest att det känns som om jag nu försöker konservera all min energi, den lilla som finns kvar, och att jag är försiktig med att portionera ut den på saker som inte känns så viktiga. Typ cykla till jobbet i snöblandat regn.

söndag 14 januari 2018

Ingen cynism i januari

Jag blev tvungen att ta en paus mitt i Hanya Yanagiharas roman The People in the Trees, den gjorde mig så nedtyngd på något sätt. Trots att A Little Life egentligen är sorgligare, känns The People in the Trees mer cynisk, och januari är för mig inte någon tid för cynism. Jag började istället med Antal Szerbs Resa i månljus, en ungersk klassiker från 1937 som handlar om ett ungt par på bröllopsresa i Italien. Den verkar väldigt fin!


Igår städade vi hela lägenheten, det såg ut som ett gigantiskt tonårsrum med grejor överallt (en tom pizzakartongsplastpåse, en playstationratt osv. osv.), tror inte att vi har städat ordentligt sen i jul. Idag har vi flyttat runt några tavlor och hängt upp tavlan Cyklisten fick av mig i födelsedagspresent i höstas. Sådana små förändringar kan verkligen ändra hela känslan i ett rum!  

På jobbet börjar allt dra igång så småningom, det här är egentligen en väldigt lugn period, men vid horisonten nalkas lite olika författarevenemang och precis just nu känns det som om jag är i fas med det som behöver göras. Men med det inte sagt att jag känner mig energisk direkt, det är nästan lite skönt att det inte händer så mycket i butiken för tillfället.

Förresten är jag lite sur över att jag redan har skrivit in alla viktiga och roliga grejor i min kalender, för det här hade annars varit en perfekt period för planering. Det riktigt kliar i fingrarna efter att få planera något. I brist på annat kanske jag får planera packlistan inför resan till Jeppis om några veckor...

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...