onsdag 17 januari 2018

Torimorgon

Av någon anledning fick jag för mig att lyssna på en gammal Tori Amos-skiva, From the Choirgirl Hotel, den är så mörk och sorglig men hjälp vad längesen jag lyssnade på den! I en annan tid satt jag i mitt röd- och svartmålade rum och tänkte djupa dystra tankar (?), tecknade porträtt av olika musiker, lärde mig spela gitarr och drömde om stjärnhimlen. Jag ser på Wikipedia att Tori har släppt sex skivor sen jag mer eller mindre slutade lyssna på henne, hon är ju för härlig men så himla knäpp, en av hennes nyare skivor heter Unrepentant Geraldines, vad betyder ens det? 


Förutom den här härliga nostalgitrippen funderar jag på om jag borde klippa mig igen, igår när mitt hår hade torkat efter duschen såg jag ut ungefär som Kristina Lugn - inget ont om henne, men hennes frisyr är en bit ifrån mitt hårideal - kanske ett tecken på att något borde hända? En annan sak jag borde ta tag i är att byta vårdcentral (snark) eftersom jag fortfarande är skriven i Gamlestan som ligger lite väl långt bort, samt boka en tid för att någon ska titta på min högra axel som jag nu har haft ont i nästan ett år... 

Men vi får se. Man ska ha något att göra i februari också.
 

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...