tisdag 16 januari 2018

Vitt och blött

Vinden viner där ute, det smattrar mot rutorna men marken är alldeles vit. Det är lätt att glömma att snön brukar dyka upp här först i januari/februari, precis när man har vant sig vid att det är en ganska torr vinter. Jag saknar snön, men den är mittemellanvarianten där det mest är snöblandat regn är jag inte så förtjust i. Tänker till och med att jag faktiskt inte orkar cykla till jobbet idag, kränga på och av blöta cykelkläder samtidigt som jag ska lära upp en ny vikarie, blöta kläder hängandes i hela lilla kontorsutrymmet. 

Jag läste någonstans att gårdagen var "årets deppigaste dag". Är det för att många är panka den här tiden på året, och att det fortfarande är många dagar tills lönen kommer? Plus mörkret, efter-julen-deppen osv. Ok, jag kan kanske förstå varför. Jag tycker mest att det känns som om jag nu försöker konservera all min energi, den lilla som finns kvar, och att jag är försiktig med att portionera ut den på saker som inte känns så viktiga. Typ cykla till jobbet i snöblandat regn.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...