måndag 29 januari 2018

Är det inte vår snart?

Regnet slår tungt mot fönstret och det är nästan kolsvart ute, och det slår mig att det var längesen det ösregnade. I den här stan är det nästan alltid fukt i luften, men jag kan inte minnas när jag senast var tvungen att dra på mig regnbyxorna på väg till jobbet. 

Nu är det nästan slut på januari, det har varit en ganska bra månad trots att energin har varit så gott som obefintlig. Det är knappt så jag har orkat släpa mig ut i joggingspåret ens, trots att det brukar göra mig mycket piggare. Bara en riktigt hemskt trist månad kvar då, så kanske man får börja drömma om våren?

I lördags, när jag faktiskt trodde att det höll på att bli vår

Jag ser i alla fall fram emot helgen då vi åker till Finland och bland annat äntligen får träffa kompisgängets första bebis! Det lär dessutom bli riktigt kallt, och snön ligger kvar, så om allt går som planerat kommer jag att traska genom en skog med några kära vänner. Varm kakao ur en termos i ett snöigt landskap - jag tänker att det borde ge energi så det räcker ett tag framöver. Plus bastu. Och häng med föräldrarna. Och god mat. Och ledigt från jobbet. Mmmm. 

 

Inga kommentarer:

Ett hopp till en vår

Det är som det brukar vara, månaderna segar sig fram tills de inte gör det, tills de tar ett skutt och barnet plötsligt frågar när är det so...