måndag 19 februari 2018

Färdigt snart?

Nu känner jag mig alldeles klar med februari, tycker ändå att jag höll ut bra. Två dryga veckor klarade jag utan att klaga men idag har jag bara lust att krypa ner under täcket igen och ignorera att snön vräker ner där ute och att det kommer att vara jättesegt att cykla eftersom ingen nånsin plogar i den här stan. Jag hade mer än gärna haft en veckas semester i någon solig stad och vaknat i en skön hotellsäng och inte haft en enda plan för dagen.

Det här kan också hänga ihop med att jag är väldigt medveten om att jag bara är ledig en stackars dag den här veckan (så är det alltid när jag jobbar helg), och att vi har ett författarevent i butiken på torsdag. Det är alltid väldigt roligt och lyckat med våra event, men jag blir ändå alltid lite småstressad eftersom jag vill att allt ska gå smidigt och att jag inte ska behöva få hjärnsläpp när jag presenterar gästerna, att jag faktiskt gärna ska ha någonting vettigt att säga. Inatt drömde jag därför en stressdröm som gick ut på att jag inte kunde somna. Väldigt meningsfullt dröminnehåll.

Igår hörde jag vårfåglar när jag cyklade hem från mataffären, de är ju så förrädiska! De får en att tro att nu kommer man snart att kunna springa i skogen utan att bli blöt om fötterna, och nu kommer man att se gröna blad spira på buskar och träd. För det kan ju faktiskt vara så i den här stan eftersom den ligger så långt söderut. 

Jaja, slut på gnäll. Hoppas att ni känner er mer positivt inställda till denna måndag.

Inga kommentarer:

Från det man längtat efter till något annat

Det är en puckel som är jobbigt att ta sig över, övergången från högsommar till sensommar. Den känns fysiskt, min motvilja mot mörkret, tank...