1. Jag hade på något sätt fått för mig att en gravidmage inte skulle kännas som ens egen mage. Väldigt konstigt. Men jag föreställde mig den ändå som liksom separat från resten av kroppen, som om det var en helt ny kroppsdel som skulle kännas på ett helt annat sätt. Nu känns det snarare tvärtom, helt som min egen vanliga mage förutom att den är lite större.
2. Jag trodde att magen skulle växa jättesnabbt vilket gjorde att jag hamnade i en dipp mellan ultraljud nummer ett och det stora ultraljudet nummer två. Jag tyckte jag såg ut helt som vanligt och tänkte att allt kanske nog var inbillning, även om Cyklisten däremot äntligen hade börjat notera att magen hade fått en annan form efter mitt tjatande om att "visst ser den lite större ut idag?".
3. Jag såg framför mig var hur mitt humör skulle pendla, att jag skulle vara som på film och brista ut i gråt stup i kvarten och sen typ slänga smutskläder på Cyklisten i vredesmod. Alldeles i början var humöret lite upp och ner, men sen dess - alltså jag har nog aldrig känt mig så här balanserad i hela mitt liv! Det är som om hormonerna har åkt på semester och det är så djävulskt skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar