Buskarna, träden, rosorna, syrenblommorna. Jag går en promenad på kvällen efter middagen trots att jag egentligen är för trött och stannar till vid varje buske och drar in doften. Det var den här känslan jag aldrig fick förra sommaren.
Magen.
"Ska du få en bäbis?", undrar grannpojken samtidigt som han ber mig släppa in honom i huset. Inne möter jag hans höggravida mamma och kanske är det inbillning men jag tycker att pojken ser lite stolt ut.
Högen med besked, beslut.
En beviljad graviditetspenning som inte ens kräver komplettering. Kanske ett besked om ett godkänt lägenhetsbyte, men det vet vi inte, för hyresvärden är så vag.
Glädjen, paniken.
Vad gör vi egentligen? Lämnar allt, hela vår vardag, för något som vi inte har en aning om. En nygammal stad, en ny lägenhet, en ny konstellation. Någonstans vet jag att det är rätt att göra det här precis nu, men samtidigt, i samma ögonblick, kan rädslan gripa tag om mig - tänk om vi inte trivs? Tänk om vi kommer att sakna precis allt?
Hur allting rullas ut (av oss) på samma gång men hur vi ändå inte riktigt vågar lita på att det är rätt, trots att det är vi som har fattat alla beslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar