Umeå

Så här var det. Vi hade pratat ett bra tag om Umeå, om hur vi kanske ville bo där i framtiden, kanske i ett hus, om vi fick barn, om vi blev en familj, att Göteborg känns så långt borta från familjen och att om vi någon gång vill bo i hus så kommer det inte att vara i den här delen av landet. En sådan där länge pågående diskussion ni vet, utan början och utan slut, mer ett resonerande av hm kanske nån gång och visst är man lite trött på Göteborg ibland. 

Och så plötsligt fanns det något där som gjorde att vi plötsligt blev tvungna att tänka efter på riktigt. Ett fönster i tillvaron som innebär att bara en av oss behöver leta jobb till att börja med, kanske som ett mellanår (mellanrum?), kanske för alltid? Vi kommer inte att veta förrän vi är där, så mycket vet jag, men inget annat går att föreställa sig. 

Vi ska inte bo i hus, nej det är en framtidsdröm, men sen i slutet av mars har vi tragglat på med ett lägenhetsbyte som vi fick till dagen efter vi lade upp vår annons, men som har dragit ut på tiden på grund av papper som har kommit bort i posten, långa handläggningstider och handläggare som aldrig är på plats. Nu närmar vi oss något, ett intryck av att ingen verkar motsäga sig bytet, men samtidigt utan att några papper är påskrivna.  

Det är ett äventyr. Vi byter lägenhet, stad, jobb (delvis) samtidigt som vi får en till familjemedlem. Det kanske är jättedumt att göra allt på samma gång, men jag har snarare resonerat tvärtom: varför inte göra allt nu när tillvaron ändå kommer att förändras så radikalt? Det känns spännande och så klart väldigt skrämmande och konstigt, men jag tror att det är bra. Att det här är något vi ska göra, nu och tillsammans. Men ingenting är givet,  om ett år kanske jag sitter i Göteborg igen och skriver om det konstiga året då vi trodde att vi ville bo i Umeå.